Insändare Klimatförändringen är inte vårt viktigaste miljöproblem. Viktigast är vår själviskhet, vår girighet, vår apati, läser jag. Jag håller med. Det är vår brist på hänsyn, insikt, förmåga att ta konsekvenser av det som vi vet, som är problemet. Det medför, att vi inte tar hänsyn till fakta. Inte till att FN:s klimatforskning visat att klimatförändringen hotar vår civilisation och är vållad av våra levnadsmönster, främst i väst. Och inte till att vi har mycket bråttom – mellan 9 och 16 år (?!) – innan vi riskerar att tappa kontrollen!

Samtidigt är vi få som verkligen bryr oss. Den norske klimatforskaren Per Espen Stoknes räknar med att 13 procent av oss är alarmerade. Som alarmerad vet jag att klimatet förändras, att huvudorsaken är förbränningen av fossil energi, jag inser att det är mycket bråttom och jag kräver politiskt stöd för förändrade vanor.

De bekymrade utgör, enligt Stoknes, 31 procent, det vill säga var tredje av oss. Som bekymrad är jag övertygad om att den globala uppvärmningen är ett problem. Men jag är inte så benägen att gå till handling.

Ytterligare 23 procent tillhör de försiktiga. Som försiktig tror jag att den globala uppvärmningen nog är ett problem. Men jag är inte säker. Jag känner inte krav på handling.

Människor i dessa tre grupper utgör två tredjedelar av oss alla. De är inte befriade från själviskhet, girighet eller apati. Men de kan fås att tycka att klimatförändringen faktiskt är oerhört alarmerande och att de därför är delansvariga. Enligt Stoknes är det inte katastrofrapporter som får oss engagerade. Det är andras inställning och handling. Det du gör smittar av sig på mig. Det jag gör smittar av sig på dig. Jag väljer inte bara för mig själv. Mitt val är ett val för alla. Existentialismen säger, att de val jag gör är inte bara privata – de är riktlinjer för hela mänskligheten!

När själviskheten, girigheten eller apatin knackar på din dörr – erkänn den; väg den på guldvåg; se vem som har makt att välja – se ditt ansvar! Du som en mänsklighetens ledare och vägvisare!

Det finns många val att göra – som inte leder till apati – när man accepterar att klimatförändringen är ett stort hot. Jag har valt att engagera mig i Klimatsvaret – CCL Sverige. Den rörelsen förespråkar en stadigt stigande koldioxidavgift på fossila bränslen och föreslår att denna avgift läggs i en fond som oavkortat utdelas till alla vuxna medborgare varje månad.

Ju mer jag sätter mig in i förslaget, desto bättre framstår det.

Ann Helleday

Klimatsvaret.se