Insändare I oktober 1979 kom jag till Motala som låneingenjör. Nästan omgående konfronterades jag med de kulturhistoriska byggnaderna på Verkstadsön.

Objekten var Änkeraden, Svarta Raden, Lancasterskolan och Förmansraden. Snart efter kom en ny stadsarkitekt, nämligen Barbro Eklund, till staden. NCC hade tankar om att riva Raden och bygga nya bostäder istället. Barbro Eklund lyckades dock snabbt få objekten Q-märkta, vilket vi Motalabor och även andra ska vara oändligt tacksamma för. Tuffa förhandlingar vid otaliga möten mellan NCC och kommunen vidtog med antikvarierna Sven Noreen och Jan Eriksson som sakkunniga från länsmyndigheterna. Q-märkningens ändamål är att byggnadernas yttre liksom tomtmarken ska behållas intakt. Det är ett riksintresse. Därför beviljade länsbostadsnämnden förhöjda låneunderlag och tilläggslån (i princip en gåva) för att möjliggöra genomförandet.

Två gånger har Brf Förmansraden sökt lov för att byta treluftsfönster på baksidan mot en enluft och en ny fönsterdörr. Anledningen är nå baksidan smidigare. Vid förvärvet av bostäderna borde det stått helt klart vad man får göra och inte göra. 2013 avslog plan- och miljönämnden helt följdriktigt ansökan. Tre år senare tillstyrker osannolikt nämnden en ny ansökan. Detta sker trots att Marie Hagsten på Östergötlands museum, Leif Sjögren (stadsarkitekt) och Maria Gren på bygglovsenheten lika bestämt avråder. Har alla berörda inte förstått Hagstens klara skrivningar?

MVT hade 1 juli en insändare som förstått problematiken. Läs gärna den. Det har blivit alltför vanligt att plan- och miljönämnden går emot sina tjänstemän. Jämför kvarteret Linden! Politiker som ej själva har kompetens bör i varje fall ha förmågan att kunna lyssna på sina sakkunniga. Vad har vi annars dessa till för? Beslutet 15 juni är att betrakta som upprörande nonchalans mot Q-märkningen i detaljplanen från 1987.

Vi som lade massor av tid och möda på detta unika kulturobjekt är oerhört besvikna.

Bert Karlsson