Genomfarten är problemet

Lyckat. Motalabron blev bra, men genomfarten är på sina håll mindre lyckad, skriver Margareta Berglund.

Lyckat. Motalabron blev bra, men genomfarten är på sina håll mindre lyckad, skriver Margareta Berglund.

Foto: Anders Törnström

Insändare2017-02-07 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Hyresrätt var ett bra val", Hans OA, 25/1.

Hyresrättsområdet i Gamla stan projekterades och byggdes för ett antal decennier sedan. Hade frågan om byggnationen kommit upp i dag hade man kanske resonerat på ett annat sätt och i bästa fall varit mera aktsam om den riktiga ”Gamla stan”. Säkerligen hade man kunnat finna lämpliga områden för byggandet av, kanske inte ett stort, men flera små områden, hyresrätter, motsvarande det antal som nu finns i Gamla stan.

Redan på 1940-talet bestämdes det att man norrifrån, mellan Herrgårdsgatan och nuvarande Vintergatan, skulle reservera mark för ett brobygge och på- och avfarter. Det så kallade ”Riksvägsreservatet”. Den delen av stan ligger inte i centrala Motala. Alltså när man äntligen kom till skott och startade broprojektet behövde man verkligen inte demolera en stor del av centrala Motala.

När brobygget stod klart hade vi alltså fått en välbehövlig, efterlängtad och synnerligen vacker bro. Förbifarten var ett faktum. Det jag valt att kalla halvmessyr är området Storgatan–Drottninggatan ner till södra allén, alltså genomfarten.

Idén var väl att vägbygget skulle innefatta en bro över Göta kanal som medgav en seglingsfri höjd så att man skulle slippa broöppningarna under kanalsäsongen. Vad jag minns var förklaringen till resultatet av bygget att pengarna inte räckte till det som man projekterat från början. Så istället för en styck öppningsbar bro i centrala Motala, hade vi nu begåvats med ytterligare en.

Oavsett vad förklaringen till det slutliga resultatet är så fortsätter jag att tycka att det är en halvmessyr, kulturellt, miljömässigt och ekonomiskt.

Margareta Berglund

Läs mer om