Insändare Terrorn fick en oväntad vändning fredagen den 7 april kl 14.53 på Drottninggatan i Stockholm. En besatt människa dundrade i en lastbil fram på gågatan med avsikten att döda, skrämma och skapa splittring. Effekten blev precis tvärtom när lastbilen slutade skräckfärden i porten till varuhuset Åhléns. Människor stängde inte in sig ett hörn för att ge vika för hotet.

Ur kaoset växte välvilja, empati, öppenhet och allt som terrorn vill sätta stopp för. Människor öppnade sina hem för främlingar, människor erbjöd skjuts till medmänniskor som inte visste hur de skulle ta sig hem. Sveriges statsminister gick fram på öppen gata, talade till människor och hälsade med handslag och kramar. Sveriges utbildningsminister myntade ett nytt uttryck ”främlingskärlek” som får stå för framtidstro. Människor i massor samlades i gemenskap för att ge varandra tröst och hedra offren med blommor i tusentals och för att tända ljus och skriva texter som ger ljus och hopp för en framtid i kärlek tillsammans. Det ger stort hopp när det onda besegras av det goda. Tillsammans är vi starka och kan stå emot det onda. Detta och söndagens kärleksmanifestation på Sergels torg måste sticka som nålar i terrorns onda ögon.

En händelse som denna väcker många tankar. Till dig som inte vill att Sverige ska vara ett land i mångfald ställer jag följande spörsmål:

Det kommer tusentals människor till vårt land som har en önskan att få leva tillsammans med oss i fred och trygghet. En liten del av de vill inte rätta sig efter de lagar och regler vi har att rätta oss efter. Ska vi då sluta ta emot alla dem som behöver vårt stöd för att ett fåtal avviker från det vi tycker är normalt?

Det föds tusentals barn i vårt land som har samma önskan att leva tillsammans med oss i fred och trygghet. En del av dem föds med handikapp eller sjukdom. Ska vi då sluta föda barn för att vi är rädda för att en del av dem kommer att avvika från det vi tycker är normalt?

Svar: Sverige behöver ett levande samhälle i mångfald där vi respekterar varandra.

Från djupet av mitt hjärta går mina tankar till offren och deras anhöriga.

Iréne