Insändare Välkommen till Motala! Jag var ute och åkte med en väninna idag. Vi åkte genomfarten och en stor boll av metall med en gubbe som puttade prydde rondellen. Herregud, var min första tanke, varför har man skapat ett stort hamsterhjul och placerat i Motala stad!

Väninnan skrattade och vi kollade upp konstverket på Motala kommuns intranät. ”Barnet med järnviljan” av konstnären Niklas Mulari. Gubben var tydligen Baltzar von Platen och barnet i hamsterhjulet stod för "framtid, lekfullhet och kreativitet". Kostnad 200 000 kronor. Hur tänker ni nu, Motala kommun och konstnär?

Att gubben skulle vara Balzar von Platen såg jag inte, för mig kunde det lika gärna varit gubben i lådan. Barnet i hjulet, för mig kopplar det tankar till vad vi lokalbor läser om i tidningen. Socialpersonal går på knäna på enheten för utsatta barn i samhället, det vill säga i Motala. Barnomsorgsplatser som inte finns. Skolor i vår kommun med mer problem än vad man vill höra. Framtiden är det man ska leva, men möjligheter och utvecklingar.

Ja, Motala kommun, barnen är vår framtid, men instängda i en bur eller hamsterhjul, i min värld ska barn vara fria och utvecklas till egna individer och skapa vår framtid. Inte vara instängda och bortrullade.

Motala har lagt ner både tid och mycket pengar för att satsa på att bli en sjöstad med allt vatten omkring oss och Nordens största insjöbad. Just nu pågår en stor satsning med Lalandia, ett stort danskt bolag som har intresserat sig vår fina stad, och intresse att starta upp ett stort badland, det vill säga anknytning till vatten igen.

Motala har även arbetat hårt och här satsas det mycket pengar på Vätternrundan som är årets höjdpunkt. Det är under dessa dagar Motala blommar och kommunen arbetar och kostar på till 100 procent för att bjuda in och visa upp vår fina lilla stad. När mina barn var små, önskade de sig något djur, jag valde att köpa hamstrar, som natt efter natt sprang i sina hjul. Barnen uppskattade djuren ett tag, tills de tröttnade.

Jag undrar när ni ska sluta springa i ert hamsterhjul och börja tänka framåt.

Fast med lite eftertanke var hamsterhjulet kanske inte en så dålig idé. För precis som allt annat här så blir allt bara ett skämt, men vad gör väl det, bara och springa ett varv till så kan vi komma på något nytt, hur vore det med ett slut?

Och jag, en ensamstående mamma till tre barn och med en arbetarlön inom Motala kommun, kunde kommit på något bättre åt er för halva summan av 200 000 kronor.