Så var då äntligen december månad slut och ett nytt år tar sin början.

December är en intressant månad ur flera aspekter, framförallt när det gäller resursslöseri, stresspåverkan och frossande i mat. Många svenskar nöjer sig inte med Sverige utan seden ska tas med genom flygresor till andra länder, samtidigt som vi européer slår oss för bröstet och tycker vi är ena riktiga höjdare.

De flesta klimatforskare runt om i världen kliar sig i huvudet och kan bara förundrat se på.

Vad var det som hände, när gick det så fel?

När slutade människan bry sig om det eviga kretsloppet och dess påverkan på den ekologiska balansen? Likt strutsen vill inte människan se problemet utan stoppar hellre huvudet i sanden så är problemet löst. Hur många naturkatastrofer kommer 2018 innehålla, hur påverkas vi av den globala uppvärmningen?

Men Danmark har en, Storbritannien har en och från och med 1 januari 2018 har även Sverige en.

En klimatlag, som ser till att våra politiker inte får strunta i klimatet när nya beslut fattas.

Naturskyddsföreningen har länge arbetat för en tuffare klimatpolitik. Senast år 2045 ska Sverige inte ha några “ nettoutsläpp” av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå “ negativa utsläpp”. Rent konkret betyder det att utsläppen från verksamheter inom Sverige senast år 2045 ska vara minst 85 procent lägre än 1990. För att klara de återstående 15 procenten får kompletterande åtgärder räknas in. Det kan till exempel vara ökade upptag av koldioxid i skog och mark eller investeringar i förnybart i andra länder.

En klimatlag minskar inte i sig några utsläpp, vi behöver modiga människor som fattar nödvändiga beslut. Klimatlagen är ett stöd, men gör inte arbetet.

Och vad kan vara viktigare än vårt klimat och vår gemensamma framtid på planeten?

Miljöpartiet de Gröna