Insändare Det känns som att någon eller något ständigt lägger en våt filt över sådant som kan göra Motala fantastiskt. Varenda möjlighet att bli något som utomstående kan dra sig till minnes som något annat än Luxor, Motalaskandalen och en av många motionsaktiviteter i landet. Varje möjlighet att göra Motala till något som de unga vill vara kvar i, där de kan bygga sina liv och bli lyckliga.

Varje gång jag träffar en infödd Motalabo och berättar att jag lämnat västkustpärlan Varberg för Göta kanals huvudstad, möts jag av en förbluffad blick och en stunds tystnad. Jag får en känsla av att jag utsätts för en kvick psykologisk utvärdering – till min nackdel. Följdfrågan blir alltid densamma: Varför i allsin dar flyttade du hit?

Under de senaste åren har man hört mycket skvaller på byn, om varför det ena och det andra aldrig hände. Energiska initiativtagare som tappat sugen. Återigen ges Motala en fantastisk möjlighet – i form av Lalandia. Något som på allvar kan ge Motala en riktig kartnål på kartan, en möjlighet till nytändning i folksjälen, självförtroendet, företagandet och den långsiktiga sysselsättningen. Ringar på vattnet är nyckelordet. Lalandia är ett nödvändigt första steg i en serie av positiva följdeffekter.

Men man känner tydligt den tunga, våta filten. De som inte vill det här, av olika runda eller fyrkantiga skäl. De som tydligen inte bryr sig om sina barn, barnbarn eller Motalas framgång. Eller ser smådjävular i varje hörn.

Skärpning! Lägg trivialiteterna åt sidan, öppna sinnet och heja på. Lalandia och det som följer kommer inte att bli friktions- eller konfliktfritt. Man kommer göra en del rätt och en del fel. Men i slutändan kommer det bli väldigt bra för oss alla. För vilka är alternativen? Jag tror tyvärr inte att det kommer fler fantastiska propåer flygandes ned i knät på oss. Det gäller att fånga de få möjligheterna i flykten. Schabbla inte bort Lalandia.

Så, varför flyttade jag hit? I ärlighetens namn minns jag inte riktigt längre varför. Den tunga, våta filten känner jag dock av.

Rickard Eriksson

IT-pionjär