Adoption bättre

Ledare Varje år placeras omkring 30 000 barn enligt socialtjänstlagen (SOL) eller lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Av dessa är cirka 2 000 under tre år.

Ett av barnen är den 14-åriga flicka som flera olika medier berättat om de senaste dagarna. Flickan har sedan hon var liten flyttats runt mellan 33 olika boenden runt om i landet. Enligt uppgift har hon allvarliga psykiska problem och bedöms vara farlig såväl för sig själv som för andra. Hon bor idag på ett boende med pansarglas och åtta vårdare.

I en TT-intervju säger Per Alexandersson, utredare vid Socialstyrelsen: ””Vi känner till att det tyvärr inte finns tillräckligt god vård för barn som behöver både hälso- och sjukvård och socialtjänst på en gång. Då kan det också bli många omplaceringar, för hur man än letar hittar man inte den vårdform som barnet behöver”.”

Det har han å ena sidan helt rätt i. Det är en stor skam att kommuner och landsting inte förmår se till att dessa barn får den hjälp de har rätt till. Å andra sidan är den allra största tragedin att det ofta är den nuvarande lagstiftningen som bär skulden till att omhändertagna barn blir sjuka.

Det hade troligtvis inte behövt gå så här illa. Flickan var bara ett år när hon omhändertogs. När barn familjehemsplaceras så tidigt handlar det nästan uteslutande om icke-fungerande föräldrar. Men vid sex års ålder hade hon redan haft sju olika hem och gavs diagnosen anknytningsstörning. Om ett barn på sex år som flyttat mellan sju olika vårdnadshavare, inte har en anknytningsstörning är det snarast ett mirakel. Och om barnet sedan skickas runt mellan ytterligare 26 olika boenden är det oundvikligt att det leder till allvarlig ångestproblematik.

Anknytning till trygga närvarande vuxna är det absolut viktigaste för barn. Tyvärr är socialtjänstlagen i dag utformad på ett sätt som i princip omöjliggör för barn som omhändertas som mycket unga att få en trygg anknytning. Detta eftersom lagen säger att målet alltid skall vara att ”jobba hem” barnet. Biologiska föräldrar får ständigt nya chanser, placeringen omprövas var sjätte månad under hela uppväxten och barnen tvingas växa upp i limbo. Ofta med psykiatrisk problematik och många flyttar som konsekvens.

Detta känner alla som arbetar med utsatta barn till. Att barn skickas runt som potatissäckar är inget nytt problem.

I flera av våra grannländer är det möjligt att mot föräldrarnas vilja adoptera bort barn som omhändertagits under sina första år om placeringen fortskridit under längre tid. Allt för att värna barnets rätt till anknytning, trygghet och kontinuitet. Att möjliggöra det även i Sverige vore ett stort och viktig steg i arbetet för att på allvar sätt barns behov i centrum, och undvika de upprepade psykiska trauman som uppbrott innebär. (Liberala nyhetsbyrån)

 
 

Ledare