Allra först tycks det bli en helt okej liten jazzstund när man dyker in från snöyran till Sjöbris. Isabella Lundgren och Carl Bagge Trio öppnar med en lätt obskyr låt ur The American Songbook, Johnny Mercers och Harold Arlens ”Accentuate the positive”.

Efter den anar man att det här nog blir mycket mer än en helt okej. I nästa låt inser man att Isabella Lundgren, uppvuxen i Värmland och tidigare verksam i New York, inte bara har en röst som i vissa ögonblick glider över i rena Billie Holiday-kvalitéer, hon är på ett ovanligt sätt ett med sångerna.

Och ytterligare en bit in i konserten tycker jag att jag aldrig har hört bättre mellansnack. Isabella Lundgren talar inkännande om upplevelsen av den klassiska filmen ”Frukost på Tiffany’s” och sjunger sedan den i hennes tycke ”vackraste melodi som finns”: ledmotivet ur filmen, ”Moon river”. Hon och trion gör låten på ett sätt som får mig att önska att jag aldrig förut hade använt ordet ”magiskt” i en recension. Allt annat stannar av och lyssnar.

Isabella citerar filosofen Kierkegaard (!) och de fyra framför sedan en egen låt, ”Penitential rights”. Klassikerna ”Pennies from heaven”, ”Brother can you spare a dime” och ”Over the rainbow” framkallar rysningar.

För att inte tala om Duke Ellingtons ”I’ve got it bad and that ain’t good”.

Det var bara en låt som fick det där särskilda skimret att mattas en aning, ett lite för konventionellt framförande av ”That old black magic”, med trumsolo och allt. De behövde väl få släppa loss lite.

Isabella Lundgren har ett inåtvänt sätt att sjunga som når ut starkt, hur paradoxalt det än kan låta. Tillkommer så fullkomligt lysande spel av pianisten Carl Bagge själv (som samarbetat med bland andra Andreas Kleerup och Anne Sofie von Otter), Niklas Fernkvist på bas och Daniel Fredriksson bakom trumsetet.

Magiskt.