Bengan Janson är Musikant. Han är med andra ord inte bara en skicklig musiker utan en glädjespridare, detta otidsenliga ord. Och det är hans medmusiker också. Richard Sandström och Arne Eriksson är lika imponerande som Bengan, även om den sistnämnde är frontfiguren, med roligt mellansnack, och dessutom en fin sångare.

Lördagskvällen i Skepparpinan blev till ett par timmar av lekande lätt och virtuost framförd musik av Sivuca, Errol Garner, Oscar Pettiford, Sting, Bo Kasper Sundström och till och med en del dragspelstrivsel à la salig Melodiradion.

Bengan Janson har spelat dragspel sedan han var åtta år. Han började spela jazz på turnéer i södra Norrland, spelade med Allan Edwall och gjorde en skiva med honom, har ingått i den något förbisedda gruppen Östen med Resten.

Dessutom har han spelat med operasångerskan Ann-Sofi von Otter.

Bredd alltså.

Kvällen inleddes med samba, ett nummer av den legendariske dragspelaren och sångaren Sivuca, ofta sedd gäst i Sverige och en av dem som medverkar i sådana sammanhang som Monica Zetterlunds inspelning av ”Att angöra en brygga” och på Paul Simon-LP:n ”Still crazy after all these years”.

Rena jazznummer med fina solon av alla tre musikerna varvades med godbitar av olika smak:

Errol Garners ”Misty” med svensk ironisk text av Bengan själv, en låt av Ronny Eriksson och en överraskning, Stings oerhörda ”Practical arrangement”. Bo Kasper-sången ”Hon är så söt när hon sover”. Peter Lundblads, kanske mest känd för ”Ta mig till havet”, skrev sin sista text till en melodi av Bengan Jansons hustru Eva.

Denna breda musikalitet parad med publikkontakt blev till en kväll som kändes både anspråkslös och rik. En riktigt vacker kombination.