Ett barn och en förälder oroar sig för det veckolånga avskedet. Samtidigt väntar en man som flytt till Sverige på att få återse sin familj, efter nio års längtan. Det handlar om vardagliga hejdå och slutgiltiga separationer i föreställningen "Avsked" på Unga Klara i Stockholm.

Oviss värld

Idén till föreställningen grodde ur tidsandan. Vad kan bryta samtidens intolerans och misstro, var utgångspunkten. Elin Skärstrand ser sorgen som en möjlig väg till solidaritet. Med nio berättelser som "tittskåp" in i andras vardag vill hon öppna människors ögon för smärtpunkterna som förenar.

Sorgen förenar

Berättelserna bygger både på referensgrupper och manusförfattarnas egna erfarenheter. De nio livsförändrande avskeden behandlar bland annat förlusten av ett barn och en mammas insikt att sonen tänker åka på en "krigssemester" utan att ta farväl.

Själv berör Elin Skärstrand ett smärtande minne om att berövas ett avsked, när en nära vän valde att avsluta sitt liv.

Samma behov tror hon de flesta har och exemplifierar: på ett plan som störtar tar alla upp sina telefoner. Hon har insett att avskedet rymmer en stor del ansvar för den andre, vid sidan av kärleken och förlusten. Och såren efteråt kan gå djupt, ser Elin Skärstrand.

Viss komik

Trots smärtan kan det finnas en viss komik i avskedet, ser också Elin Skärstrand. Hon och ensemblen blev plötsligt medvetna om "hejdået" och kunde knappt skiljas åt utan en omständlig ritual. Veckolämningarnas kaos, med gympapåsar och trasslig logistik är en annan skruvad situation.

Hon vill låta det tunga ta plats utan att känslorna slår över i ångest. Förhoppningen är att publiken ska få den upplevelse man kan få efter att ha gråtit ut, och plötsligt befinner sig på andra sidan sorgen.