Pjäsen spelades i ett av rummen på Charlottenborgs slott i Motala. Barnen var påtagligt fängslade av vad de sju skådespelarna sa och gjorde på scenen och den spökkvinna som förekom i handlingen väckte ett särskilt stort intresse. Efter pjäsen hade barnen dessutom möjlighet att prata med skådespelarna.
Pjäsen och dess sånger är skrivna av Gryningens ledare Hans Isacsson och vi träffade honom och skådespelarna innan föreställningen, den sista av denna pjäs.
En av skådespelarna, Nova Fogelberg, berättar att pjäsen handlar om den familj som en gång bodde på slottet. Mamman har nyligen gått bort och pappan i familjen har åkt till Tyskland.
– Då bestämmer sig slottets barn för att leka med pigans barn. Mitt i allting kommer kyrkoherden Botvid och hävdar att det finns en skatt som han vill ha. Därför ber han barnen att hjälpa till.
Tea Boberg, en annan skådespelare, berättar vad pjäsens budskap är:
– Att alla är lika mycket värda.
Föreställningen spelades enligt skådespelarna i en föreställning för allmänheten och två för fritidsen. Skådepelaren Ebba Johansson säger att de hade repeterat i fem veckor innan det blev dags att möta publiken. Enligt skådespelarna är det speciellt att spela för barn.
– Det är en annan känsla att spela för barn än vad det är att spela för vuxna. De reagerar ju på andra saker än vad vuxna gör, de kan skratta när vi inte tycker att det är roligt, säger Nova Fogelberg.
– Föräldrarna skrattar ju lite mer när det förväntas att de ska skratta, inflikar Melvin Lööf
Hans Isacsson är alltså som brukligt är för Gryningens produktioner mannen bakom pjäsen. Men skådespelarna har enligt honom också del i pjäsens tillkomst.
– Jag skriver musik och text och sedan jobbar de fram det.
När vi frågar skådespelarna, som är i åldrarna 14-18, om de är nervösa innan föreställningen kommer det en rad av nej-svar och inga ja-svar.
– Vi är så säkra i den här gruppen. Gör någon fel så kan någon annan rädda det, säger Tilde Nyström.
Ett spöke är som redan nämnts en del av pjäsens handling och under vårt besök avslöjar Hans Isacsson att han själv har upplevt en märklig händelse på slottet. Isacsson skulle släcka i slottet innan han åkte hem efter en kvällsföreställning. När han släckte i en hall åkte en dörr plötsligt upp av sig själv med en smäll. Hans Isacsson säger att han inte trodde på sådana saker förrän han själv var med om det.
