– Är det inte rent så tackar jag nej, säger Nancy Eid från Motala.
Nancy Eid har bacillskräck och avskyr smuts. Dessutom är hon hypokondriker. På resor tar hon med sig egna kuddar och lakan till hotellet. Resväskan är fylld med allehanda mediciner och handsprit, samt gummihandskar och munskydd.
– Det är ju den här mers-smittan som sprids just nu, säger Nancy.
Det började när barnen var små. Rädslan till stor del henne själv, men i första hand lider hon av en stor oro över att barnen ska bli sjuka. Har de feber eller visar andra tecken på att inte må bra så blir det sjukhusbesök.
– Ja, största oron är för barnen. Jag googlar på allt och är ofta säker på vad de har drabbats av redan innan vi kommer till läkaren. Min dotter hade ont i nacken för några år sedan. Vi åkte in och läkaren klämde lite, men jag ville att hon skulle röntgas. Det ville läkaren inte gå med på först, men jag insisterade. Då undrade han om inte jag borde bli läkare själv istället, säger Nancy med ett lätt skratt.
Men det har även hänt att hon har sökt hjälp när hon själv har varit orolig.
– Jag kan vara ganska påstridig när jag tror att det är allvar. Vid ett tillfälle hade jag ont i ena bröstet. Jag ringde vårdcentralen och var där tio minuter senare. Jag var säker på att jag hade fått inflammatorisk bröstcancer och fick tid för mammografi tre dagar senare. Men det visade sig att det var en sträckning i en muskel, så då fick jag gå till sjukgymnast istället, berättar Nancy.
Oron för bakterier och sjukdomar har lett till att Nancy alltid ser till att ha rent och städat. Hon diskar med klorin och har alltid handsprit med sig. Hon reser ofta utomlands med familjen, och även om hon tycker om att resa så känns det inte alltid bra.
– Jag är väldigt noga med allt. Barnen får inte trycka på hissknappar eller ta i dörrhandtag. Det sköter jag, och sen tvättar jag mig med handsprit. Vid ett tillfälle när vi var i USA gick jag igenom hotellrummet och kollade överallt, även under madrasserna. Till slut hittade jag en fläck, och då bad jag städerskan byta ut alla sängkläder. Nu för tiden tar jag med kuddar och egna lakan även om vi bor på bra hotell, berättar Nancy.
Andra situationer som kan vara jobbiga är om familjen blir bortbjudna och det är mat inblandat.
– Det beror ju på hur väl man känner dem, men där kan jag få panik. Och är det inte rent så tackar jag nej.
Själv använder Nancy alltid gummihandskar när hon lagar mat liksom när hon diskar. Familjen har diskmaskin, men ofta fördiskar hon för säkerhets skull. Barnen har egen handsprit och nya uppsättningar sängkläder införskaffas ofta.
En sak som hon själv tror bidrar mycket till problemet är att det är så lätt att söka information och läsa på egen hand om sjukdomar och andra möjliga faror.
– Ja, jag tror att det bidrar med smartphones och surfplattor. Jag försöker hålla mig borta från att kolla, men det går inte.
Nancy är öppen med sin bacillskräck och rädsla för sjukdomar, men menar att hon samtidigt kan ha en viss distans till det hela.
– Jag träffar ofta sjuksköterskor i jobbet och berättar och ställer frågor. De tycker mest att det är roligt att höra om alltihop. Jag har funderat på att söka hjälp, men då blir det ju som att man har problem på riktigt. Och jag kan ibland skratta åt mig själv, men jag kan samtidigt inte sluta vara så här.