Det pissregnar när jag går längs Folkungagatan på Södermalm i Stockholm. Vid nummer 128 är fönstren täckta och att det innanför dörren är en av huvudstadens mest upphaussade krogar är långt ifrån uppenbart. Jag kliver in och möts av en mörk, ruffig lokal, badandes i ett dån från en högtalare mitt i rummet. Regnet, de enkla möblerna och musiken. Det är allt annat än det som vanligtvis personifierar en lyxkrog. Samtidigt är det precis det här som är Punk Royale – Motalakockarna Jocke Almqvist, 30, och Kalle Nilssons, 25, 55 kvadrat lilla supersuccé – Punk Royale.
Jag kommer in mitt i förberedelserna för en catering till Spotifys personalfest. Det är ett avbrott de inte behöver men de sätter sig ändå ner för ett samtal om ett projekt som tagit restaurangbranschen och Stockholmspubliken med storm.
– Sedan vi öppnade den här restaurangen den 18 april har det gått sjukt snabbt att komma så här långt som vi egentligen har gjort, utan att vi har förstått det själva. Nu börjar vi märka av litegrann men vi har levt i en bubbla och snudd på sovit på restaurangen, säger Jocke.
Trodde ni att det skulle bli så här hypat?
– Nej, inte så här. Vi har aldrig tvivlat på vår produkt men sedan har det gått fram och tillbaka, högt och lågt. Men vi trodde kanske inte att vi en lördagskväll kan ha över 200 pers på väntelista för att komma och äta. Nej, det trodde vi inte.
Punk Royale kallade de sitt koncept redan under framgångarna på Ölbaren i Åre. Och namnet säger mycket om vilken typ av upplevelse man får när man besöker deras första egna krog. Med plats för 35 gäster serverar de lyxmat på ett opretentiöst sätt – till ett, för många branschkollegor, provocerande lågt pris.
– Vi vill skaka om med att det här ska vara en finkrog för alla. Att kunna använda världens bästa råvaror men servera dem på ett extremt opretentiöst sätt, säger Jocke.
En klick kaviar serverad på handen tillsammans med en sexa vodka. Där är starten på en kväll på Punk Royale. Och det är sättet att servera, det personliga, fräcka bemötandet som har hyllats i branschpressen och satt deras namn på den stockholmska restaurangkartan. En avsmakningsmeny på 15-20 serveringar är enda alternativet och att få en kötträtt serverad på en V75-kupong eller att en naken kock fimpar (purjolöks-cigg) på din mat är något man kan räkna med.
– Man får alltid känna av människor och hur de är. Sedan går vi alltid igång på att driva med folk som inte gillar det. Vi har en servering nu när vi matar gästerna med en sked. Och det är alltid roligt att mata de som tycker det är för obehagligt att bli matade, säger Kalle innan Jocke tar över:
– Speciellt om det är fyra Östermalmsbor som är lite fina i kanten. Det är klart att vi inte vill trampa någon på tårna men på något sätt vill vi få dem att ta ett steg till. Att släppa lite på garden. Många kan se det här som ganska avväpnande. Om man tänker sig in i situationen, du sitter på en restaurang och så blir du matad med en sked. Är du 60-70 år gammal, du har inte blivit matad på 55-60 år. Senast när du var ett litet barn.
Vad är det man får på skeden?
– Man får hummer med tryffel.
– Det är en liten aptitretare som folk generellt sätt tycker är godast. Och ska du mata någon så måste du veta att det är gott så in i helvete.
De följer inga regler för vad som tidigare ansetts gälla på en finkrog och de beskriver sitt projekt som något helt nytt. Men samtidigt som skådespeleriet under servicen har blivit deras varumärke menar de att fokus alltid ska ligga på att göra riktigt god mat. En kombination som har fått matskribenter att gå i spin och gjort krogen till en av Stockholms trendigaste. Att det är fullbokat fram till nyår vittnar om framgången. Ett faktum som satt deras kockkarriärer i ett helt nytt läge. Men att slå sig till ro och låta pengarna rulla in är inte aktuellt. De gör fortfarande det mesta själv på restaurangen samtidigt som lukrativa catering-erbjudanden rasslar in.
– Just nu sätter vi grunden för vår framtid de närmsta 10,15, 20 åren, vad vi har möjlighet att kunna göra. Om vi inte gör det här och pushar det så hårt som vi gör nu tror jag vi kommer tänka tillbaka och vara förbannade, varför körde vi inte på när vi hade chansen? säger Jocke.
– Det är typ ett halvår sedan vi öppnade den här restaurangen och vi kan sitta här i dag, och det låter extremt oödmjukt, men vi har sådan tur att vi kan välja vad vi vill göra. Det är helt sjukt. Vi kan säga nej till de jobben som inte känns bra eller är tillräckligt roligt.
Mycket fritid blir det inte. Istället njuter de av att kunna uppfylla en mängd kockdrömmar.
– Vi köper det absolut bästa och dyraste man kan få tag i. Vi handlar troligtvis mest kaviar i hela Norden, säger Jocke. Vi köper vit albatryffel och går plus minus noll på det. Men vi gör det för att när vi började som kockar var det otänkbart att ens få ta i sådana grejer. Första gången du såg en sådan här tryffel, du höll på att skita ner dig, du visste inte vad du skulle göra. Nu kommer det 400 sådana tryfflar i veckan. Man tänker inte på det längre.
– Nästa push blir att få hålla på med det och leverera det till ett så kallat billigt pris, säger Kalle. Det finns folk som är förbannade på oss i branschen just för att vi levererar en produkt väldigt billigt gentemot vad den borde kosta med tanke på de råvarorna vi håller på med. Samtidigt som vi själva tycker att folk kanske tar för mycket betalt.
Men framgångshistorien om Jocke och Kalles succékrog är omöjlig att berätta utan att ta upp deras jobbigaste period. I september förra året hamnade de i mediernas strålkastare när de under ett gästspel på restaurangen Kåken serverade en chokladboll på en ljusstake föreställande en mörkhyad kvinna. Handlingen utmålades som rasistisk och de båda sparkades ut från krogen och in i en mediestorm de aldrig kunnat ana.
– Egentligen var det en protest mot det som håller på att hända i Sverige. Vi har ett problem att vi inte kan uttrycka oss eller prata om något för att det är extremt PK (politiskt korrekt). Vi har en situation som håller på att bli ohållbar, säger Jocke.
Enligt dem själva spelade de på att man fick säga negerboll när de var små men att man inte får göra det i dag.
– Det är jättebra, vi lever i ett mångkulturellt samhälle och det är klart att allt måste ändra sig. Samtidigt får vi inte glömma bort hur det var. Däremot ska vi inse att det här är inte bra, det var fel av oss.
Deras självförtroende fick sig en rejäl törn efter händelserna. De flydde hem till Motala. Ett år med succé på Ölbaren och ett gästkontrakt hos Stureplansgruppen och kändiskocken Niklas Ekstedt hade förvandlats till en mardröm.
Kan ni tänka i efterhand att det som hände på Kåken var bra?
– Absolut. På flera sätt. Dels fick vi oss en läxa samtidigt som det skapade en nyfikenhet hos folk, säger Kalle. Folk som tänkte, ”vi måste gå hit och kolla vad det här är”. Det drog också ner förväntningarna lite hos folk. All PR är bra PR är ett gammalt uttryck. Och så var det väl.
Deras största motgång ledde fram till den största framgången. Nu avslöjar kockduon att Punk Royale är på väg att sprida sig över världen. En restaurang på Mallorca kan bli nästa steg. Ett nytt kapitel i framgångssagan.