Han är född i Ängelhom och uppvuxen i Åstorps kommun. Föräldrarna var lantbrukare och Jan föddes in i det, tillsammans med sina två bröder.

Sedermera blev det Alnarp lantbruksuniversitet. Det var där han träffade sin Catarina. De flyttade sedan till Kalvsjö gård 1986. Catarinas föräldrahem.

– Vi köpte det 1990. Vi arrenderade i början.

Artikelbild

| Sedan 1986 driver han och hans fru Catarina, Kalvsjö gård.

Har det alltid varit grisar för er del?

– Vi hade grisar när jag växte upp. Som morsan passade mest. Sedan jobbade jag på en gård med grisar. Grisar och växtodling. På Kalvsjö började vi bygga 1990. Så vi byggde för 70 suggor och det trodde vi att vi skulle klara oss på. Som det är nu har vi 150 suggor och 110 dikor.

Hur många anställda har ni?

– Vi har tre anställda. Vi köper även tjänster. För att hinna med. Det har växt, vi har byggt hela tiden. Verksamheten har expanderat sedan 1990, sedan vi köpte gården. För 12 år sedan startade vi med grissafari. Det var ju en svacka då det inte gick att sälja konventionella grisar. Det var dålig lönsamhet så antingen skulle vi spika igen dörren eller hitta på något annat. Så då KRAV-certifierade vi produktionen och släppte ut grisarna istället. Det har funkat. Vi har 2 000–3000 besökare om året.

När väcktes ditt politiska intresse?

– Det har varit där i stort sett sedan jag skaffade moped. Det var CUF (Centerpartiets ungdomsförbund) när jag var i 15-års åldern.

Mellan andra och tredje året i gymnasiet åkte Jan som utbytesstudent till USA. Han gick på Klippans gymnasium och läste till gymnasieekonom, kameral linje. Lantbruksutbildningen och mer ekonomi kom senare. En utbildning på 20 veckor om man hade en gymnasieutbildning innan.

– I USA var jag i Iowa som utbytesstudent. Iowa är siouxindiandernas för ”The Land of Beauty”. Jag bodde i en ort som heter Odebolt. Det var mycket tyskar där och när man befolkade prärien och när man kom till den här byn så hade man gamla vagnar med två axlar och ett långt rör emellan. Med en bult som höll ihop det. Då hoppade bulten av och därav namnet. Det är en skröna om hur namnet kom till.

1976 – 77 gick han på high-school. Han provade på att under den tiden spela amerikansk fotboll.

– Det var rätt så rått. Men det är ett väldigt organiserat spel. Man ställer upp på en linje och så har man en center, som säger ett nummer. Det här numret anger vad var och en ska göra.

Vad har du mer utövat för idrotter?

– Jag spelade ishockey. Vi hade ishallar på 60- och 70-talet. Har även sysslat med skytte. Luftgevär, korthåll och mauser.

Något annat?

– Jag har sysslat med gammeldans så jag kan dansa hambo och schottis i turer och det kanske det inte är många som kan. Eller rättare sagt, jag kunde.

Under utbildningstiden hemma i Sverige var det mycket teori blandat med praktik.

– Under tio somrar var jag i ärtsvängen. Konservärtor på Findus. Då jobbade man i 50 dygn, två till två. Då fick man ihop pengar så det räckte till bil och resor. Jag har bland annat rest till USA igen och även Australien.

Jan Arvidsson arbetar på halvtid med politiken och då inom Centerpartiet (C).

– Man träffar då folk som man inte skulle träffa annars. Jag är politisk sekreterare och gruppledare. Sedan sitter jag i kommunstyrelsen, kommunfullmäktige. Så är jag kretsordförande för centern i Motala.

2018 är det valår och hur ser du på det?

– Det blir spännande. En inriktning som blir viktig för Sverige. Enligt mitt sätt att se.

Hur ser du på att bli äldre?

– 60 år är ingen fysisk gräns. Jag har väl lite ont i axlar och så och har slagit mig hit och dit. Jag går till en sjukgymnast och hon tycker att jag är som en katt, att jag är på tionde eller elfte livet. Men peppar, peppar – jag är rörlig fortfarande. Det blir segare, orken är inte den samma. Men så som jag håller på att jobba tänker jag inte hålla på med hur länge som helst utan försöka leva ett normalt liv.

– Vi tänker oss att flytta närmare döttrarna efter att ha avvecklat jordbruket. Möjligtvis till Gästrikland. Ligger rätt så nära E4-an. Sedan är det vettiga huspriser, säger Jan.

– Tanken är att om man flyttar och gör något annat så har man ju 20 år till innan man behöver skaffa rullator.

Men ni tänker er att flytta norrut och inte tillbaka söderut.

– Vinter är skön att åka till. Jag tycker om riktig vinter, snö och skidåkning.

Jan har fortfarande sin far kvar i livet. Han är född 1929.

– Helgen innan födelsedagen kommer mina bröder och farsan upp. Han är född 1929 så han är 88 år. Så då ska vi bada badtunna för det har han aldrig gjort.