Det började med att "Calle med C" medverkade i närradioprogrammet "Idrottscafé Boren" på 90-talet. 1998 startade han egna programmet "Calles 60-talsgodis" som sändes från närradiostudion i Ekön.

– Namnet stämmer inte riktigt, jag spelar en del bra låtar från 50- och 70-talen också.

Calle gick över till webbradio för sex år sedan. Det innebär att programmen sänds över internet, på callemedc.se fredagar 16.30 till 20.30.

Artikelbild

| Jubileum. Calle Ågren sänder på fredagskvällen sitt eget radioprogram, "Calles 60-talsgodis" för tusende gången.

– Jag ser bara fördelar med att sända över webben. På närradions tid kunde man bara höra programmen på fem mils avstånd från Motala. Nu har jag lyssnare över hela Sverige och till och med utomlands, som i USA, Spanien och Thailand.

Det vet Calle med säkerhet eftersom han genom den nättjänst han sänder över kan se var man följer "Calles 60-talsgodis".

Programmen görs i en fönsterlös studio i Folkets hus.

– Det är lite stökigt, jag städar inte så ofta. Huvudsaken är att man hittar skivorna, säger Calle – som också är ett känt namn i Norrköping för sitt engagemang för IFK Norrköping – och ler obekymrat.

Artikelbild

| Studion. "Det är lite stökigt, men huvudsaken är man hittar skivorna", tycker Calle Ågren.

Det kostar att sända, bland annat ska studiohyra, STIM-avgifter och sändningsavgifter betalas. För att ha råd med det tar Calle hjälp av sponsorer. Att sponsra en sändning kostar 700 kronor. Till 99 procent är det privatpersoner som stöttar programmet.

– Det är de som gör att det går runt. Jag har fått ihop sponsorer fram till april nästa år.

Låtarna som spelas kommer ur Calles privata skivsamling. Han väljer ut några låtar till varje program. Men de flesta är önskemål, många från sändningens sponsor men också från lyssnare i allmänhet som kan önska via sms eller Facebook. Även under pågående sändning.

– Det är viktigt, programmet bygger mycket på önskemålen.

Calle spelar låtar och pratar mellan dem. På helt eget sätt, där han i stundens ingivelse till exempel kan få för sig att döpa om Monkees "Last train to Clarksville" till "Last train to Tjällmo".

– Nej, jag har inget manus. Jag bara tjatar på.

Varför håller du på med programmet?

– Det är så jäkla roligt och man minns gamla goda tider. Sedan tror jag att jag programmet glädjer många andra också. Det blir en bra start på fredagskvällen och helgen.

Ska du förnya programmet på något sätt nu när du går in på det andra tusentalet?

– Nej, jag kör på som vanligt. Fast det skulle vara kul att göra en livesändning inför publik någonstans. Men då måste jag få hjälp med tekniken, jag är dålig på sådant..