Hon är statsepizootolog på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, och kan nu presentera resultatet av dna-proverna från djuren som dött av mjältbrand.

– De visar att bakterierna kommer från samma källa, säger hon, trots att de spridits i området.

Det här stärker den ursprungliga hypotesen som SVA har jobbat utifrån, tillsammans med Jordbruksverket och Länsstyrelsen i Östergötland: att något smittat material har kommit upp i området och drabbat något djur som dött. Bakterier från detta djur har sedan spridits lokalt i området.

Artikelbild

| Vaccinationerna inom området måste fortsätta i tre-fem år.

Varför den ursprungliga smittkällan först dök upp finns det olika förklaringsmodeller till. Kanske har någon form av gräv- eller skogsarbete i området blottlagt mjältbrandssporer som kan finnas i jorden. Den torra varma sommaren har bidragit till att naturbetena är nerbetade och djuren betar nära marken, vilket ökar risken för att de ska få i sig sporer som kan finnas i jorden.

Olika typer av miljöstöd kan påverka smittspridningen. Lantbrukare får stöd för att hålla marker öppna exempelvis genom att röja betesmark.

– De kan driva lantbrukare att låta djuren beta på ställen som de normalt inte skulle välja, säger Ann Lindberg.

Insekter har nämnts som tänkbar smittspridare.

– Det lär ha varit mycket insekter i området, säger Ann Lindberg. Spyflugor har från andra länder rapporterats som tänkbara smittspridare lokalt, inom ett bete eller mellan närliggande beten. Bromsar kan fungera som smittspridare över längre sträckor, upp till någon mil.

Det är förstås svårt att klarlägga om det är insekter som burit med sig smittan.

– Ja, men man kan kväsa smittspridningen genom att vaccinera djuren, som sker nu. Dessutom kan vi ha nytta av kunskaperna kring mjältbrandsspridningen för att bygga en beredskap för framtiden.

Ytterligare ett dött rådjur har just kommit in för att analyseras. Undersökningarna av döda djur, både tama och vilda, fortsätter för att kontrollera om djuren har fått antikroppar i blodet och alltså kommit i kontakt med smittan.

– Så kan vi kartlägga hur smittan egentligen ser ut. Vi tar prover på nötkreatur, får, häst och get, men vi för också en dialog med jägare för att få prover från älg, rådjur och vildsvin.

En målsättning är att kunna begränsa vaccinationsområdena. Nötkreatur och får inom dessa områden måste fortsätta att vaccineras i tre-fem år.