I snart 30 år har han varit en eldsjäl för hockeyklubben, ända sedan han började som ungdomsledare för pojklaget födda 1984. I 15 år i rad nu har han varit lagledare för Maifs A-lag. Ett lag som pendlat i divisionerna och i sin karaktär. Från "närodlat" till världslag till Smålandslag och till närodlat igen.
Per Davidsson har varit med alla säsonger sedan 2004 då det var norsk tränare i form av Kjetil Heidenberg. Han vet när han har trivts som bäst.
– Den säsongen när Johan Svensson var tränare i division 3 och vi bara hade spelare från trakten är den roligaste jag upplevt. Brorsan Andreas spelade i laget, säger Per Davidsson.
Så här i efterhand tycker Davidsson att Maif inte borde tagit steget upp i tvåan efter segertåget, då sju Vadstenakillar även drog Wetternpubliken till Motala. Det hade varit bättre att stanna i trean och bygga en ungdomsverksamhet underifrån redan då. Det är just det som klubben försöker göra nu med Patrik Söderlund som tränare.
– Jag tror många av våra spelare hade stannat då om vi varit kvar i trean.
Men i stället kom färgstarke Jimmy Komulainen in som tränare och satsade vådligt i tvåan. Först med ett "världslag" och sedan med ett lag mestadels bestående av smålänningar.
– När världslaget var pratades det bara engelska i omklädningsrummet och jag är inte bra på engelska. Sedan var det bara spelare från Jönköping och Norrköping. Det urholkade ekonomin, menar Per Davidsson.
Lagledaren menar att han var nära att sluta tillsammans med Johan Svensson 2015. Men nu är han glad att han fortsatte. Ishockeyn betyder mycket, inte minst när han blivit pensionär.
– Det är härligt att träffa unga killar i omklädningsrummet, man ger och tar mot varandra. Man håller sig ung i sinnet i ett idrottslag, säger Per Davidsson.
Davidsson är lite av en serviceman som är i ishallen varje förmiddag. Han försöker förbereda så att tränare, spelare och de ordinarie materialförvaltarna så mycket som möjligt kan fokusera på det som de ska göra. Davidsson har hand om tvätten, bokar resor och har kontakt med motståndarlag.
Tore Almberg, den legendariske materialförvaltaren, är en förebild.
– Tore är oersättlig, men jag försöker kopiera honom. Han gick också här dagligen och plockade som pensionär, säger lagledaren.
Per Davidsson växte upp i Motala och spelade fotboll i Maif till 15-årsåldern. Men ishockey spelade han aldrig, mer än skolhockey och spontanhockey hemma i Ekenäs där det förr spolades upp en isyta.
Maifs hockeyklubb kom han in i 1990-1991 då han och Håkan Lundberg tog hand om pojklaget där Pers äldste son Jimmy spelade. Jimmy Davidsson är med i vinterns division 3-trupp.
Sedan var det Conny Jakobsson som kring år 2000 bad Davidsson att ta hand om Maifs juniorlag tillsammans med Peter Hjalmarsson från Vadstena. På den vägen gick resan till A-laget.
Per Davidsson har varit med på hela resan, från att Maif var ett utomhuslag, sämst i länet, till haussen med nya ishallen på 1990-talet och till där klubben är nu.
– Jag hoppas att vi kan fylla läktarna igen i framtiden. Jag tycker att intresset växer med det arbete som klubben gör nu.
Per Davidsson vill i årets lag nämna Pontus Ronell och Robin Jonsson som två spelare med stort hjärta som hållit ihop Maif.
– Det vore skoj med alltrean, och man drömmer ju alltid om att laget kan komma upp i divisionerna igen, säger lagledaren inför säsongen som startar i Skillingaryd på söndag.
