Två glödheta arrangemang

Det finns de som säger att det inte händer någonting i Motala. Att det är en trist stad som framför allt unga flyr ifrån.

Dessa belackare hoppas jag var i stan i helgen.

För bättre drag kan man inte önska sig. Åtminstone inte om man gillar det här med sport.

Jag såg till att uppleva båda de stora festerna i helgen, Folkracefestivalen och Varamon sportfestival.

Vädret ska förstås ha sitt beröm för att det kändes som lyckoorgier på båda platserna, men jag tror faktiskt att det hade blivit bra med mulen himmel också.

De sportsliga analyserna från Dunteberget avstår jag från, jag vet bara att det är en chansartad väg fram och ingen som slås ut kan sägas göra fiasko. Inte om man tar sig till söndagen i alla fall. Det man alltid vet är dock att det alltid är en riktigt bra chaufför som tar hem det. Det går inte annars. Tur och körskicklighet handlar det om. Ungefär 50/50 kanske.

Så det är bara att gratulera herrar som Kopparbergs Mattias Ledin och Säffle Linus Leander, mästare när festivalen avslutades på söndagen med finaler för seniorer och juniorer.

Men grejen med Folkracefestivalen är inte resultat. Det bästa är stämningen, i depån och bland publiken på berget. Det känns lång väg, även för en som inte är motorsportnörd.

På banan må det vara konkurrens, men utanför hjälps alla åt och umgås. Som en enda stor familj.

Jag tyckte mig känna i år att draget från 90-talet i år var tillbaka. Det blev precis så som arrangörerna hoppades på. Publiken ökade och publiken är viktig. Då blir det mer attraktivt för förare, från hela Norden, att delta också.

Så där gläds jag med SMK Motalas evenemang som är en trevlig institution i Motalaidrotten.

Jag tror också att Varamon sportfestival har förmågan att bli en lika stark klassiker som folkracen och Östgöta innefotboll cup är. Jag var där i flera timmar, både förmiddag och kväll, och det känns som att strandpartyt utvecklas för varje år. Uppåt 4 000 besökare uppskattade arrangörerna att det var i år och visst var det riktigt bra vimmel, både vid vattnet och vid innebandyn på tennisplanerna lite bakom.

Det finns saker att förbättra, men det gäller att bygga långsamt och inte förhasta sig. Då kan det lätt bli ett korthus som blåser bort.

Jag vet att beachfotbollen, som Zerostjejerna tog tag i, var en välkommen återkomst i år och sedan känns gemenskapen kring innebandyn som en bra byggsten. Plus då alla vattenaktiviteter som i år kryddades med bland annat öppet vatten-simuppvisning.

Varamon sportfestival ser jag ljust på inför framtiden. Det är precis så avslappnat som många av oss vill ta till oss idrotten.

Till sist: Sverige pulvriserade Island i EM-kvartsfinalen. 4-0 och det hann aldrig bli spännande. Det blev aldrig något kvitto på kvalitet då Sverige var för överlägset. Det var bara ett nytt bevis för en show under det party som hela EM-sommaren innebär.

Kvaliteten får i stället bevisas i onsdagens semifinal.

Det är lite tråkigt att Sveriges match krockar med Maifs cupfest mot Åtvidaberg, men de som är riktigt intresserade kanske hinner se båda.