Idag 3/12 uppmärksammas internationella dagen för personer med funktionsvariation. Dagen inrättades av FN 1992 ,det vill säga, för 26 år sedan. Trots det tvingas vi leva under omänskliga förhållanden också i Sverige.

Det är dags att stå upp för LSS-lagen. I våras fattade Riksdagen beslut att det inte ske några omprövningar av rätten till personlig assistans. Ändå sker fruktansvärda händelser i Sverige idag! Tänk så självklart och fritt att själv kunna gå upp ur sängen, välja kläder för dagen och gå till jobbet eller skolan! Det är ingen självklarhet för personer med funktionsnedsättning.

Ingen kan väl ha undgått den rad av tragedier som drabbat människor i behov av personlig assistans genom indragning av assistanstimmar, förändrade bedömningar av grundläggande behov med mera. I något fall har det också kostat människoliv och inte minst många familjers rättighet och trygghet. Allt detta kopplat till besparingsiver och hetsjakt! Det personer med assistansbehov tvingats genomlida under flera år har passerat alla värdighetsnivåer!

Väldigt många har fått sitt första jobb som personlig assistent. Många företag har startats för att anordna assistans. Det betyder att assistansen bidrar till landets tillväxt. Personliga assistansen är inte en belastning!

Jag är den första att skriva under på att man ska vara aktsam om skattebetalarens pengar och komma till rätta med fusket. LSS-lagens insatser är en viktig del för landets sysselsättning. Jag kan däremot aldrig försvara att människor får betala med sitt liv eller får sina mänskliga rättigheter begränsade på grund av detta.

I 1989 års handikapputredning fanns förslaget om en rättighetslag för personlig assistans. Det var ett av historiens stora genombrott för människor med funktionsnedsättning. Äntligen skulle vardagen kunna bli mer innehållsrik och delaktigheten skulle öka.

I maj 2000 antog Riksdagen den nationella handlingsplanen ”Från patient till medborgare”. Även där skulle även personer med omfattande funktionsnedsättning tillförsäkras medborgerliga rättigheter. Handlingsplanen hade tre huvudområden:

- att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer,

- att skapa ett tillgängligt samhälle, samt

- att förbättra bemötandet.

Under senare år har Riksdagen antagit funktionshinderspolitiska mål och strategier. Uppföljningar har gjorts och Sverige har skrivit under FN:s konvention om Mänskliga Rättigheter för personer med funktionsnedsättning mm.

Dessvärre kan vi konstatera att tomma tunnor skramlar mest. Idag tillförsäkras inte människor med funktionsnedsättning mänskliga rättigheter i vårt land. Människor med funktionsnedsättning tvingas leva i utanförskap och långt ifrån målet om goda levnadsvillkor. Många får ingen assistans alls medan vissa får för få timmar och tvingas lita på familj, vänner och frivilliginsatser för att kunna leva ett medborgerligt liv i vårt land! Det är hög tid att gå från ord till handling och tillförsäkra personer med assistansbehov goda levnadsvillkor!

Andreas Greén

funktionsrättsaktivist