Svar på "Sätt stopp för EU:s klåfingrighet", 5/12.

Gemensamma regler inom EU har medfört bättre skydd för miljö och natur. Hotade djurarter skyddas av ”Art- och habitatsdirektivet” och där har EU-kommissionen hårt kritiserat Sverige för att tillåta licensjakt på varg, trots att de svenska vargarna, liksom flera av våra rovdjur, hotas av geografisk isolering, inavel och i vissa län omfattande tjuvjakt.

Mer korrekta metoder ger att det idag finns högst 200 vargar, alltså långt under det som vetenskapligt anges vara miniminivå för långsiktig överlevnad.

I en debattartikel 5 december betecknar de moderata riksdagsledamöterna John Weinerhall och John Widegren, båda från Östergötland, EU:s vilja att skydda våra rovdjur för ”klåfingrighet” och vill befria Sverige från skyldigheten att följa de föreslagna reglerna för stärkandet av artskyddet.

Sveriges ”skydd” av hotade rovdjur är långt ifrån ansvarsfull utan styrs av politiska överväganden, helt befriade från fakta och de båda riksdagsmännens debattartikel exemplifierar detta tydligt. Om deras åsikter är representativa för sitt parti, så går här Moderaterna helt på tvärs mot svenska folket. I en opinionsundersökning 2014 var 87 procent av de cirka 10 000 som svarade, positiva eller inte hade något emot en livskraftig vargstam i Sverige. Till och med i de län där det finns flest vargar, är de negativa långt färre än de positiva.

EU:s föreslagna regler ska bland annat självklart stoppa licensjakt när tjuvjakt reducerar vargstammen, liksom ge full ersättning för skyddsstängsling mot rovdjursangrepp. Givetvis ska noga reglerad skyddsjakt, alltså jakt på rovdjur som tar tamboskap, få fortsätta. Livskraftiga rovdjur som lo, björn, örn, varg och andra, är faktiskt inte bara en svensk fråga utan av värde för alla, liksom vi värderar exempelvis elefanter eller valar.

Lennart Berggren

Motala