Populister, extremister och främlingsfientliga skulle ta över EU-parlamentet. Istället gick gröna och liberala krafter fram, valdeltagandet ökade och klimatfrågan stod i spetsen för människors engagemang. I Tyskland, Finland och Frankrike slog gröna partier nya rekord, i Sverige och Danmark höjde nästan alla partier sina klimatambitioner och förtydligade sin klimatpolitik. Vi kan nu dra några slutsatser av betydelse för framtiden:

Inrikespolitiskt: Sverige ska vara klimatledande. I en EU-valrörelse som ofta handlade mest om inrikespolitik, kan vi glädjande nog konstatera att sju partier av riksdagens åtta fortsatt står bakom att Sverige ska vara absolut ledande i klimatarbetet, med målen att Sverige år 2045 ska ha nettonoll i klimatpåverkan och redan 2030 ska ha minskat transportsektorns klimatpåverkan med 70 procent gentemot år 2010. Grunden för målen är att det behövs föregångsländer i omställningen och att vårt välstånd ökar när klimatdrivna affärer går till svenska företag.

Norden: Tillsammans för förnybart och gröna transporter. När vi läser in tongångarna från valet i de 28 EU-länderna avtecknar sig en nordisk dimension i klimatfrågan: Här vill vi skärpa klimatmålen långt snabbare än på andra håll, tror mer på möjligheterna i bioekonomin och i omställningen från fossilt till förnybart. I tider där regionernas Europa kan komma att stärkas som svar på att vissa länder vill dra ner på takten i det gemensamma europeiska arbetet, kan Norden bli en pådrivande faktor – inklusive Norge som i allt väsentligt delar samma lagar som vi andra genom att de medverkar i EES och Schengen.

EU-nivå: Rätten att gå före. Efter Brexit är aptiten för ett fördjupat EU-samarbete på många håll begränsad, samtidigt som vi på klimatområdet måste gå snabbare fram. Det är orealistiskt att – som vissa partier drev i valrörelsen – tänka sig att EU i närtid inför en gemensam beskattning av koldioxid, eller mer avgränsat på till exempel flyg; det kräver en enhällighet bland EU:s medlemsstater som inte kommer uppnås. Då blir det desto viktigare att låta Sverige och andra klimatledande EU-stater bli föregångsländer som banar väg för andra. I nuläget är det inte möjligt; till exempel visar den rättsgranskning IVL gjort på vårt uppdrag att Sverige inte ensidigt får förbjuda fossila drivmedel eller bilar avsedda för detta. Här bör EU ta intryck av hur Kalifornien får gå före med tuffare klimatkrav än övriga USA; medlemsländer i EU bör få samma möjlighet.

Globalt: Ett relevant EU. Hela världen har genom Parisavtalet enats om att klimatfrågan är vår tids ödesfråga som ska lösas. USA under Trump har inga ledarskapsambitioner, i Kina har arbetet försvagats på senare tid, Ryssland tycks cyniskt se fördelarna av ett förändrat klimat och i länder som Brasilien saknar ledarskapet grundläggande förståelse för hur akut klimathotet är. Här finns ett utrymme för Sverige och Europa – klimatfrågan ger oss ledarskap och relevans!

Mattias Goldmann

vd, tankesmedjan Fores