Insändare Kommentar till ”Frihandeln är förtalad”, ledare MVT, 28/3.

Problematiken med frihandel är minst sagt komplex, för i själva verket handlar det om mer än att avskaffa olika handelshinder. I Sverige har vi trots allt historiskt sett haft en mycket hög tillväxt just på grund av protektionism en lång period under efterkrigstiden. Men protektionismen har sitt pris i form av att när den nationella marknaden för stora delar av tillverkningsindustrin är mättad, så får man problem med att hävda sig i den internationella konkurrensen. Ett annat problem är att trycket från konsumenterna för att få större utbud i olika prisklasser, förr eller senare gör att den inhemska marknaden måste anpassas till att omfatta ett mer internationellt utbud av varor.

Handel mellan demokratier, där mänskliga rättigheter och demokratiska principer respekteras, skulle jag av en rad skäl säga vara förutsättningen för frihandel. Problemen börjar när diktaturer utnyttjar arbetskraften som låglöneproduktion, ofta i samarbete med multinationella företag. Nu kan man kanske tycka att diskussionen om under vilka villkor varor produceras inte hör hemma i en diskussion om frihandel. Men skall man förhålla sig till frihandeln måste man beakta konsekvenserna för både dem som står för produktionen och konsumenterna.

Att frihandeln är positiv för oss i västvärlden är ingen tvekan, men frågan är till vilket pris. Ett exempel är Kina med en av världens största produktionsapparater, samtidigt ett land som varken har demokrati eller respekterar mänskliga rättigheter. Men det faktumet blundar vi för i västvärlden så länge varuhusen är proppfulla med billiga produkter, tillverkade av lågavlönad arbetskraft. Skall frihandel fungera globalt måste parterna först vara jämställda i bemärkelsen att man respekterar demokrati, mänskliga rättigheter, skäliga arbetsvillkor, miljöhänsyn och att det finns ett globalt regelverk.

Under ovanstående förutsättningar skulle frihandel kunna bidra väsentligt till att minska klyftorna och ge människor i u-länder och dagens låglöneländer en bättre tillvaro, samtidigt som konsumenterna i västvärlden kan handla med gott samvete. Som det ser ut i dag hycklar faktiskt vi i västvärlden när vi håller demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter högt, samtidigt som vi blundar för människors levnadsvillkor i låglöneländerna.

Det största globala problemet är bristen på demokrati.

JM Andersson