Insändare Kommentar till ”Dags att vi förbjuder slöja under skoltid”, 10/4.

Från min synpunkt handlar debatten om både demokratiska värderingar och symbolik. Att samhället tidigare dragit en skiljelinje mellan individens rätt att välja hur man klär sig, och att propagera för odemokratiska rörelser, det vet vi redan. I Sverige hade vi uniformsförbud för politiska organisationer mellan 1947 till 2002, syftet var främst att förhindra att nationalsocialister använde uniform. Anledningen till att lagen upphävdes var att hovrätten i en dom från 1996 konstaterade att uniformslagen uppenbart strider mot regeringsformens regler till skydd för yttrandefriheten. Detta trots att den åtalade burit en armbindel med ett hakkors.

Lagen om hets mot folkgrupp har tolkats av justitiekanslern i fallet om scientologer omfattas av skydd enligt lagen, och JK har uttryckt att så inte torde vara fallet. Med andra ord har det dragits en skiljelinje mellan religion och övriga grupper som omfattas av lagen. Vi kan alltså konstatera att yttrandefriheten väger tyngre som argument än förbud mot att propagera för antidemokratiska rörelser med sin klädsel, och att lagen om hets mot folkgrupp inte bör tillämpas på religiös tillhörighet.

Oavsett om man tolkar slöjan som kulturell, religiös eller politisk, så har Sverige liberaliserat lagstiftningen med hänsyn till regeringsformens skydd för yttrandefriheten. En tanke är att odemokratiska rörelser oavsett om de baseras på politik eller religion, bör granskas och debatteras, istället för att förbjuda deras yttre attribut. I fallet med slöjan är det långtifrån självklart att plagget skall anses stå för religiöst kvinnoförtryck. Däremot är det givetvis allvarligt om kvinnor tvingas bära slöja av olika skäl, men till exempel ett förbud mot slöja skulle inte lösa den problematiken.

Ett allvarligare problem är att samhället inte ingriper i högre grad mot religiös och politisk extremism. Är det till exempel rimligt att rörelser som uttrycker antidemokratiska åsikter och hetsar mot vad man anser vara oliktänkande och sexuellt avvikande, skall få propagera för åsikter som riskerat att uppvigla till brott. Ännu orimligare är att skattepengar många gånger finansierar deras antidemokratiska verksamhet. Kanske en svår nöt att knäcka med tanke på yttrandefriheten, men samtidigt måste ett demokratiskt samhälle ha rätten att skydda sina medborgare.

JM Andersson