Insändare Ok, Vi kan acceptera att Solidariskt Motala tog tvivelaktiga beslut och kanske försatte kommunen i ett riskabelt läge genom Lalandiaaffären. Den sistnämnda låg klart inom Alliansens intresseområde vilket med all önskvärd tydlighet framgår av beslutet att sälja Skogsborg, lägga ner den kommunalt drivna motionsverksamheten för pensionärerna och träffpunkten Hallen för ungdomarna.

Förhoppningen är den gamla vanliga. Ta bort kommunalt driven verksamhet i syfte att bereda profit för privata företagare. Sådan utarmning av kommuninvånarnas skatteresurser skulle givetvis inte ha en chans att förverkligas med ett alternativ som slår vakt om invånarnas skattekronor och gemensamma tillgångar.

Solidariskt Motala krattade manegen åt profiteringsivrarna genom de politiska ”skottet i foten” med de illa beredda och tvivelaktiga besluten gällande Piraternas räddningsplanka och nedläggningen av Godegårds skola. Beträffande skolan var beslutet uselt förankrat och skälen inte tillräckligt pedagogiskt presenterade. Realpolitiskt var inte beslutet felaktigt. Ej heller sett ur skolbarnens pedagogiska och sociala kriterier. Ekonomiskt var givetvis beslutet riktigt om man ser till bygdens aktuella utveckling.

Att åter öppna skolan skapar bara problem. Inte bara för de andra berörda skolorna utan för kommunens verksamhet. Ingen är vinnare på beslutet att återöppna skolan i Godegård. Skolan har inte en möjlighet att initiera utveckling. Och tågbolaget gjorde ett misstag om man lade in ett tågstopp vid ett samhälle vars utveckling pekar nedåt. Hårda ord, men helt i samklang med min uppfattning att utveckling skapas av de människor som lever och bor i området. Utveckling är att utnyttja tillgängliga resurser, såväl näringsgeografiska som mänskliga.

Ledsen, men resurserna tas inte tillvara, än mindre utvecklas. Med dessa premisser hjälper ingen konstgjord andning. Vare sig det gäller en skola eller ett tågstopp.

Gunnar Johansson