Insändare Rättsmedvetandet bland medborgarna och rättsstaten, juridikens ordning, måste stå i förbindelse. Lagarna stiftas av folkets valda ombud i riksdagen. Granskas av lagrådets jurister för att inte rättsstatens grunder skall undergrävas.

Men riksdagens riktlinjer, medborgarnas etik och moral måste avspeglas i rättssystemet. Rättssystemets diskrepans mot medborgarnas rättsmedvetande är faktiskt lika allvarligt som ”folkdomstolarnas” brott mot rättsstatens principer. Domstolsregeln ”utan varje tvivel” är faktiskt roten till diskrepansen.

Det finns tyvärr rättsfall då de inblandade är skyldiga enligt rättsprincipen ”gemensam avsikt”. Det var utan varje tvivel klart att båda inblandade inkräktarna i Lindomefallet hade gemensam avsikt att begå brott. Båda inkräktarna hade ansvar för vad som sedan hände. Detsamma gällde utan rimligt tvivel vid gruppvåldtäkten i Fittja. I dessa båda fallen tillerkändes de inblandade dessutom skadestånd, vilket måste anses kränkande på den allmänna rättsuppfattningen.

I Malexanderfallet då två poliser blev mördade använde rättsväsendet ”gemensam avsikt” och dömde de tre i flyktbilen som gemensamt skyldiga trots att de inte, då domen föll, kunde utpeka en av dem som gärningsman. Det fanns flera personer i flyktbilen som sköt men domstolen kunde inte avgöra vem som avlossat de dödande skotten. Alla i flyktbilen ansågs lika skyldiga och dömdes likvärdigt skyldiga. Domen var utan tvekan riktig. Domskälet ”gemensam avsikt och i samförstånd” var med råge uppfyllt.

Men varför inte i Lindome och varför inte i Fittja? Rättsstatens möjlighet att då en distinkt gärningsman är svår att avskilja men där övriga medverkande bevisligen hade avsikt att begå brott är att använda ”gemensam avsikt". Vilka möjligheter har de närvarande att gå fria? De kan avlägsna sig från platsen före eller när gärningen pågår. De kan försöka förhindra gärningen. De kan larma efter polishjälp. Det finns sålunda möjligheter att undkomma åtal och dom enligt ”gemensam avsikt".

Och därmed värnas rättsstaten. Då de närvarande inte tar möjlighet att distansera sig och döms enligt ”gemensam avsikt” stärks banden mellan rättsstaten och det allmänna rättsmedvetandet

Gunnar Johansson