Insändare Svar på ”Religion – en ständig konfliktkälla”, 20/4.

Även om jag i mångt och mycket håller med Yngve Gürer när det gäller religiösa dogmers negativa inverkan, så instämmer jag inte i nedanstående citat:.

”Det går inte att säga att lagen säger så och så, och att vi därför inget kan göra. Då gäller det istället att mobilisera och ändra lagen. Och det kan vi bara göra genom att enträget jobba för en förändring i lagstiftningen. Framförallt måste vi stärka barns rättigheter och diskutera religionsfrihetens gränser. De människor som påstår att slöjan inte har med religion och förtryck att göra är antingen själva troende i någon församling, eller också är de stora hycklare.”

Frågan är då vilka brister man anser finns i lagen, och vad man har för mål med en skärpt lagstiftning. Min frågeställning är seriös, upplever man att lagstiftningen är sned och vind, så borde det inte vara något problem med att vara specifik.

Religion behöver inte ha något med förtryck att göra. Till exempel så finns det en aggressiv ”kristen höger” som en bred majoritet av kristna inte vill ha något att göra med. Trots det faktumet så har ingen debatt om att förbjuda korset som symbol blossat upp, även att korset används av extremister. På samma sätt har slöjan blivit en symbol för islam, men många verkar ha glömt bort att även extremisterna inom islam utgör en minoritet bland de troende.

Pudelns kärna torde vara hur kvinnor (vuxna eller minderåriga) som bär slöja upplever situationen, inte vad debattörer i allmänhet eller politiker i synnerhet anser om saken. Hur otroligt det än kan te sig för somliga så finns det politiskt aktiva kvinnor i olika partier som både bär slöja och är feminister. Jag kan inte se att dessa kvinnor är utsatta för något religiöst förtryck eller är hycklare, snarare är det så att man ofta kämpar mot just religiöst förtryck och fördomar.

Det är inte ett klädesplagg som är problemet, utan det faktum att det existerar politisk och religiös extremism som har helt andra värderingar än det demokratiska samhället, och tvingar på andra människor sin agenda. Det är ganska tragiskt att se människor som flytt från just religiöst förtryck i sina hemländer, bli utsatta för samma sak i områden där extremismen fått fäste. Men lösningen är inte att förbjuda slöja för barn eller vuxna, utan att bryta det utanförskap som är grogrunden för extremismen.

Det finns också en problematik i form av att samhället knappast kan inkräkta på privatlivet med att övervaka folk i deras hem för att se till att lagen följs. Lösningen är istället att minska utanförskapet i utsatta områden och grupper, främst genom att integrera folk i samhället. Kommer man till exempel ut i arbetslivet eller utbildar sig, ökar kontakten med samhället och demokratiska värderingar. Det är bättre att genom debatt och personliga möten få en attitydförändring hos extremister, än att förbjuda ett klädesplagg.

JM Andersson