Insändare När ”Trolljägarna” började sändas för fyra år sedan i tv fick det stor uppmärksamhet. I programmet söker programledaren Robert Aschberg upp människor som trakasserat, hotat och kränkt oskyldiga offer via internet. De flesta levde ensamma, utan vänner och med datorn som enda sällskap. Många levde i misär, led av psykiska besvär, fick ångestpåslag eller började gråta när de sökte upp dem i deras hem.

Dessa personer är i stort behov av hjälp från vården att komma ur sitt destruktiva beteende, men hur ska det gå till när svenskt rättssystem inte tar offrens anmälningar trots bevis på allvar och anser att näthat inte är polisiärt!?

Nättrollen utsätter oskyldiga människor för psykisk misshandel och det är inget märkvärdigt med det, ”Ett tu tre så rinner det ut i sanden av sig själv!” Eller hur? I praktiken kan alla hata alla via nätet 24/7 då psykisk misshandel inte är ett brott oss privatpersoner emellan. Däremot kan du räkna med rättsliga påföljder om du ger dig på och skickar hat och hot brev till statligt anställda i tjänsten. Jag kan garanterar att det gör precis lika ont i själen att bli hatad och hotad privat.

Ett slags brittiskt motsvarighet till riksåklagaren gick för ett tag sen ut och förklarade att hatbrott som begås på nätet är lika allvarliga som brott i verkliga livet. Myndigheten beordrar åklagare och domstolar att gå hårdare mot förövarna. Det vore klädsamt om en rättsvårdande myndighet kunde tala samma språk.

Gunilla Skill