Ibland får man uppleva de där otroliga kickarna som en seger kan ge, ibland den där tomheten som en förlust kan framkalla. Och det är ju så det ska vara.
Själv är jag fotbollsälskare och har två favoritlag: Arsenal och Malmö FF. Varför det blev just dessa lag ska jag inte gå in på nu, men jag har hållit på båda två i många år och varit med om såväl glädjefnatt som mindre roliga stunder. Och frågan är om segerns sötma smakat lika gott om jag inte fått uppleva en och annan bitter förlust?
Jag försöker ha en positiv inställning till mina lag. Visst kan jag sitta hemma framför teven och sucka över att tränaren inte tagit ut det lag som jag tycker borde spela, eller åt någon spelare som har en dålig dag, men jag har oerhört svårt för den gnällmentalitet som genom de sociala mediernas intåg blivit en del av supporterkulturen. Förr gick man och beklagade sig ihop med några likasinnade, nu finns forum där tusentals besserwissers kan torgföra sina åsikter.
Det är en makalös hets. Om ett lag hamnar i en svacka tar det kanske tre, fyra matcher – om ens det – så börjar det. Sparka tränaren! Sälj högerbacken, köp en ny! Hur kan han få spela?
Ingen av oss vet vad som händer på träningar och utanför matchtid, men många har ändå bättre koll än tränaren. Det lustiga med de värsta kverulanterna är att de när det plötsligt vänder och börjar gå bra för laget helt kan ändra åsikt, hylla samma tränare som skulle få sparken…
Om det stannade vid gnäll så vore det kanske okej, det kan till och med vara lite underhållande, men alltför ofta svämmar kommentarsfälten över av hat och personliga påhopp. Och då snackar vi om kommentarer kring det egna laget!
Självklart ska fansen få visa sitt missnöje när favoritlaget gör en bedrövlig insats, men det kan väl vara inom rimliga gränser?
Alla kan ha en dålig dag på jobbet, även fotbollsproffs. Jag har förlikat mig med att ingen spelare kan vara i ständig toppform och att inget lag kan vinna varenda match. Inte ens MFF. Och verkligen inte Arsenal.
Därmed inte sagt att jag tar en jobbig förlust med en klackspark. Idrott är känslor. Starka sådana.
Och känslan i en fotbollsmatch går kanske att jämföra med en bal, eller som Askungen skulle säga: ”Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles…alldeles underbar."
Och det är väl de där underbara stunderna som man får falla tillbaka på när bollen inte rullat rätt väg.
Trevlig helg!