Ledare I helgen ska Liberalerna fatta beslut i regeringsfrågan. Vilken väg partiet tar är ännu oklart. Argumenten för att stötta en socialdemokratisk respektive moderatledd regering har haglat tätt de senaste veckorna.

En aspekt som hamnat i skymundan är utrikespolitiken. Och här finns det starka skäl att ifrågasätta ett samarbete mellan L och S. Liberalerna har under den förra mandatperioden ofta riktat kritik mot regeringens klavertramp: Joar Forssell, ordförande för ungdomsförbundet och nu riksdagsledamot, skrev att utrikesminister Margot Wallström (S) “borde skämmas” för att hon försämrat Sveriges relationer med Israel (Expressen 19/4 2018). Partiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm ansåg att utfallet av Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd var “otroligt svagt” (SR 30/12 2018). Den förra riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson kallade Wallström till utrikesutskottet eftersom utrikesministern undanhållit information om Sveriges ansökningsprocess till Säkerhetsrådet (SVT 5/12 2017). Vi vet fortfarande inte vilka diktaturer världen över som Margot Wallström har försökt blidka för att få röster.

Liberalernas S-kritik är förståelig. Wallström lyckades till och med bli portad från att göra officiella besök i Israel efter taktlösa uttalanden. Jan Björklund förstod beslutet: “Margot Wallström har intagit en väldigt ensidig position när det gäller Israel-Palestina-konflikten, som helt avviker från tidigare svensk hållning, så att israelerna reagerar är helt förståeligt”, kommenterade L-ledaren (SVT 13/1 2016).

Att vara liberal är att vara kluven, enligt ett slitet uttryck. Det gäller kanske i regeringsfrågan. Men i utrikespolitiken har Liberalerna alltid haft en tydlig linje för mänskliga rättigheter och demokrati. Denna ryggrad manifesteras i den tidigare, och nu framlidne, folkpartiledaren Per Ahlmarks bok “Vänstern och tyranniet” (Timbro), som släpptes i en nyutgåva i fjol. Ahlmark synade vänsterns – inkluderat många socialdemokraters – svajiga inställning till mänskliga rättigheter och demokrati. Boken är nästintill en helig skrift inom Liberalerna.

Likaså har Liberalerna/Folkpartiet alltid varit en stark försvarare av internationella samarbeten. Det finns knappast något parti som står bakom EU-samarbetet lika tydligt som L. Liberalerna är det parti som starkast förespråkar ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato, och vågar kritisera den alliansfria inställning som S vägrar att ompröva.

Vilken utrikespolitik skulle en S-ledd regering med liberalt stöd driva? Ska Liberalerna vika sig för Wallströms ogenomtänkta linje? Det skulle skada partiets trovärdighet. (Liberala nyhetsbyrån)