Ledare Den 10 juni är det dags för nästa sammanträde i kommunfullmäktige i Motala. Eller snarare inte i Motala, eftersom mötet kommer att äga rum i Godegårds skola. Denna temporära utlokalisering av den politiska lokala arenan är intressant att beskåda ur ett demokratiskt perspektiv, även om kritiker till skolans återöppning antagligen är mindre imponerade av den.

På dagordningen finns ett ärende rörande försäljning av den i dag av kommunen ägda fastigheten Badbyxan 1, mer känt som vandrarhemmet Skogsborg. Ekonomiskt har inte verksamheten varit framgångsrik på senare år och sett till vad olika aktörer bör ägna sig åt är det därtill inte rimligt att satsa på just vandrarhem i kommunal regi, om inte särskilda skäl föreligger. Alliansen med stöd av Sverigedemokraterna vill därför sälja fastigheten, medan den rödgröna oppositionen är av en annan åsikt.

Låt oss för en stund reflektera utifrån att de rödgröna med Socialdemokraterna som främsta företrädare skulle ha rätt i att det vore bra att ha rådighet över Skogsborg som fastighet även framöver. Det är definitivt en ståndpunkt som det går att argumentera för, men samtidigt väcker den andra relevanta följdfrågor.

Var ska gränsen dras kring vad som är viktigt för kommunen att ha rådighet över? Den aktuella fastigheten är knappast vital för det som brukar betecknas kommunal kärnverksamhet, det vill säga vård, skola och omsorg. Det borde i så fall finnas betydligt viktigare geografiska områden som kommunen skulle vilja ha i sin egen ägo, men är verkligen ett vandrarhem i Varamon ett sådant?

Utifrån ett liknande resonemang kan man fråga sig varför kommunen i så fall säljer ”unik mark” till Lalandia, i stället för att hyra ut den på ett eller annat sätt? Jämförelsen haltar förvisso, men utgångspunkten är i grunden rimlig. Lalandia storsatsar genom att investera stora belopp i anläggningar och byggnader av olika slag, men det hade inte gjorts utan ett ägande. På motsvarande sätt är ett ägande av Skogsborg en viktig förutsättning för fortsatta investeringar från den nya ägaren inför framtiden.

Ökningen i värde från mäklarens förväntade fem miljoner till fjorton miljoner kronor är också noterbar, inte enbart för att värderingen var kapitalt felaktig. En del av den extra ”vinsten” som ökningen medför beror sannolikt till stor del på Lalandias satsningar. Alltså har kommunens arbete med anpassade planer, försäljningar av fastigheter och ekonomiska satsningar redan gett en extra intäkt i form av det ökade försäljningsvärdet för Skogsborg. Det är förvisso en engångsintäkt, men den visar likväl på ett reellt värde i det större projektet.

En halvrelaterad fastighet är för övrigt Motala kommuns lägergård Nedre Gränsö i Sankt Annas skärgård. Den beskrivs av kommunen som en ”fritidsanläggning med aktiviteter, båtbrygga och fiskerätt” som utgör ”lägergård och sommarhem för Motala kommuns invånare”. Hur tänker egentligen de olika politiska lägren kring denna fastighet och dess koppling till kommunal verksamhet? Även här går det att argumentera åt olika håll, beroende på utgångspunkt och sammanhang.