Ledare Den måttligt dynamiska diskussionen kring vad politikens roll egentligen är inte är det mest underhållande inslaget på ledarsidorna. Likväl är ämnet väldigt viktigt och just denna gång finns därtill en konkret, verklig händelse som visar på knepigheten kring vad som egentligen gäller.

Den rådande principen om de olika rollerna för förtroendevalda politiker och anställda tjänstepersoner är i grunden väldigt enkel. Politiker ska prioritera och tala om vad som ska göras. Tjänstepersoner ska därefter utifrån faktorer som forskning och erfarenhet tala om hur det ska genomföras.

Politiker som trotsar denna princip och går in på detaljnivå för att ”styra upp” saker och ting brukar inte vara särskilt uppskattade. I Sverige är så kallat ministerstyre därtill förbjudet i lag. Ett snarlikt ämne i form av en missförtroendeförklaring mot socialförsäkringsministern Annika Strandhäll (S) är just nu högaktuellt i riksdagen.

Ett annat hett ämne sedan en tid tillbaka är den bristande tillgången på parkeringsplatser för bilar, bland annat i Motala och Borensberg. Vid stationen i Motala är det huggsexa om de i sammanhanget få platser som finns tillgängliga för pendlare. Irritationen har varit påtaglig från många som har mötts av uppmaningen att ”åka tidigare” för att få en parkering. Problemet kvarstår nämligen oavsett om några åker tidigare eller inte, platserna är för få.

I Borensberg uppdagades det hastigt och olustigt att den stora parkeringen på grusplanen mellan Östenssons och vårdcentralen egentligen aldrig hade varit någon parkeringsplats. Här handlar det därför om stora summor i uteblivna parkeringsböter på grund av den missen.

Skämt åsido var det faktiskt en ganska dråplig situation som uppstod när den välanvända ytan plötsligt upphörde att existera som parkeringsplats. Detta trots att ingenting på platsen hade förändrats och inget beslut om förändring hade fattats.

Vad har då politikers roll och parkeringsplatser med varandra att göra, kanske du som läsare frågar dig? Jo, kommunstyrelsens ordförande Kåre Friberg (M) agerade nämligen i förra veckan på ett väldigt konkret sätt i denna jordnära fråga kring parkeringen i Borensberg. Efter att det under två dagars tid hade rått parkeringsförbud på den tidigare grusparkeringen var det plötsligt åter igen tillåtet att parkera där.

Vid en snabb anblick kan det tyckas vara ett fullt rimligt agerande. Det borde inte behöva bli så olyckligt som det blev i det aktuella fallet. Vid lite mer eftertanke kring politikers roll blir det däremot klurigare. Att mer eller mindre beordra en så otroligt specifik sak som att återöppna en parkering är inte en ”vad”-fråga för en förtroendevald politiker. Det är snarare en kommunal motsvarighet till ministerstyre.

Knepigheterna slutar dock inte där. Tänker man till en tredje vända är agerandet nämligen förståeligt. Att tillåta fortsatt parkering under tiden som ärendet utreds ordentligt skadar ingen, tvärtom är det en välbehövlig åtgärd. Det är en pragmatisk lösning, men även sådana måste vara genomtänkta. Det är verkligen ett svårt område att hantera för en engagerad politiker.