Ledare Förtroendet är förbrukat, sade M-ledaren Ulf Kristersson (Expressen 16/5). Trycket på socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) ökar sedan Moderaterna under torsdagen meddelade att de kommer att väcka en misstroendeomröstning i riksdagen, med anledning av Strandhälls agerande i den så kallade Begler-affären.

Både socialförsäkringsministern och statsminister Stefan Löfven (S) försöker framställa misstroendeförklaringen som en del av ett politiskt spel. Men det råder ingen tvekan om att Strandhäll begått övertramp. Redan när Ann-Marie Begler petades som generaldirektör för Försäkringskassan i slutet på april 2018 väcktes frågor om skälen. De motiv som regeringen angav var ologiska eftersom Begler uppenbarligen lyckats med det uppdrag hon fått.

Snart skulle det också visa sig, inte minst genom uttalanden av Begler själv, att skälet var den kommande valrörelsen, och att regeringen inte ville förknippas med diskussionen om strängare villkor för sjukskrivna. De senaste veckorna har denna bild bekräftats av tidigare högt uppsatta tjänstemän på Försäkringskassan.

Att en minister använder utnämningsmakten för egennyttiga politiska syften är oacceptabelt. Annika Strandhäll har inte heller, trots goda möjligheter att förklara sitt agerande, gett några trovärdiga klargöranden.

Att riksdagen prövar förtroendet är därmed rimligt. Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna har alla meddelat att de kommer att stödja misstroendevotumet. Det innebär att Centerpartiet blir vågmästare, en situation som liknar turerna kring Transportstyrelsen, då de fyra allianspartierna riktade misstroende mot tre ministrar. C och L backade dock från kravet på att försvarsminister Peter Hultqvist (S) skulle avgå.

Politiska överväganden borde inte spela in i C:s övervägande, men kommer sannolikt att göra det ändå. En avsatt Strandhäll försämrar oundvikligen samarbetet med Socialdemokraterna. Januariöverenskommelsen är redan ansträngd efter att C och L gjort gemensam sak med M och KD i försvarsfrågan.

Men om C vill visa att man behåller åtminstone delar av sitt oberoende även efter Januariöverenskommelsen borde Strandhälls agerande vara det som styr partiets knappval. Och när det nu står klart att ministern ljugit antingen för allmänheten eller för KU, borde det valet inte vara svårt. (Liberala nyhetsbyrån)