Ledare Stefan Löfven (S) sträcker ännu en gång ut en hand till Centerpartiet. I en lång intervju i Dagens Nyheter (21/12) öppnar han bland annat upp för att kompromissa om arbetsrätten, som var en av stötestenarna i de misslyckade förhandlingarna i mitten på december.

Mycket tyder också på att förhandlingarna kommer att återupptas. Och då finns fler problem än lagen om anställningsskydd.

Skogspolitiken har under mandatperioden präglats av stark polarisering. Förändrade principbeslut från myndigheter – exempelvis stopp för avverkning i fjällnära skog – har tillsammans med politiska beslut som en nationell inventering av nyckelbiotoper skapat en situation där många skogsägare på goda grunder upplever att deras äganderätt är hotad. Otaliga exempel finns där markägare fått nej till avverkningar utan att få någon ersättning.

Denna omsvängning är till stor del en konsekvens av att Miljöpartiet både suttit i regeringen och styrt miljödepartementet. MP:s syn på den svenska skogen är att betydligt mer måste skyddas. Idén om frihet under ansvar tycks inte stå särskilt högt i kurs, trots att det är denna princip som gjort att det finns så mycket skog som anses skyddsvärd.

Samtidigt är skogsfrågorna ihop med jordbrukspolitiken Centerpartiets själ. I de gröna näringarna finns både partiets bas och ideologiska hemvist. Äganderätten och rätten att bruka sin skog är självklarheter. När partiledaren Annie Lööf berättade om sin kravlista gentemot Löfven stod “frihets- och äganderättsreformer” högt på agendan. Förutom skogsfrågorna handlade det om förändrat strandskydd och gårdsförsäljning av alkohol.

Hur ska dessa motstridiga synsätt sammanfogas i ett regeringssamarbete? C kan inte vända sig från sin bas – åtminstone inte utan att riskera en rejäl svekdebatt. MP, som alltmer återgått till att vara ett enfrågeparti, lär å sin sida kämpa med näbbar och klor för att inte ge efter. MP kommer också till skillnad från C ha fördelen av att sitta med i regeringen och styra miljödepartementet, där merparten av skogspolitiken bestäms.

Därmed talar det mesta för att en fortsatt Löfven-regering också är en fortsättning på en dålig skogspolitik. Vilket också är ett starkt argument mot en sådan regering. Arbetsrätten i all ära, men för många på landsbygden är det äganderätten som är det viktiga. (Liberala nyhetsbyrån)