Låt oss först en gång för alla slå fast att de många kvinnojourer och tjejjourer som finns runt om i landet gör en fantastisk insats. Det stöd som de erbjuder kan vara direkt avgörande för de människor som drabbas av våld i nära relationer, hedersvåld och andra avskyvärda situationer.
Därför är det, som resonerats kring i en tidigare ledare, rätt av Motala kommun att stötta Motala kvinnojour som komplement till den verksamhet som kommunen själv bedriver inom området. Det krävs många olika typer av insatser för att nå framgång i den djupa motgång som det handlar om.
Efter oenighet i socialnämnden blev beslutet att denna gång stötta Motala kvinnojour med 100 000 kronor, i stället för de 250 000 kronor som har gällt tidigare och som dessutom var föreslaget inför ett tidigare nämndmöte där ärendet drogs tillbaka.
Kvinnojouren är besviken. Det är fullt förståeligt utifrån den i det närmaste totala enighet som rådde hos partierna (utom SD) före valet om att fortsätta att stötta verksamheten.
Socialnämndens ordförande Maths Andersson (L) använder ordet ”effektivisering” som en del av motiveringen till beslutet om lägre bidrag. Det måste dock avfärdas som direkt felaktigt. På vilket sätt skulle kommunens verksamhet bli effektivare av att enbart minska på bidraget till kvinnojouren?
Ordet ”besparing” är det rätta i sammanhanget. Det är inte bra att orden används felaktigt på detta sätt, eftersom effektiviseringar i grunden är positiva. Besparingar är sällan positiva.
Oavsett detta kan man till delar förstå Alliansens översyn av bidragen i fråga och en skepsis till att ge det aktuella bidraget till en verksamhet som har en stor summa på banken. Det kan argumenteras för varför det är så, en viss buffert är klokt att ha som trygghet. Likväl finns det en större summa pengar på banken, som påverkar helhetsbedömningen.
Att socialnämnden väljer ett ettårsavtal som bas är rimligt, utifrån att de lagliga förutsättningarna för samarbeten av det här slaget just nu är under utredning. Kritiken från kvinnojouren på denna punkt är också förståelig ur en viss synvinkel, men nämndens val av tidsperiod är utifrån läget logiskt.
Allt som oftast är det män som är förövare i de fall där kvinnor söker hjälp av kvinnojourer. Traumatisering förekommer, med män som negativ faktor. Därför är det tyvärr logiskt att de miljöer som de drabbade kvinnorna söker sig till bör vara fri från personer av manligt kön. De av oss som tillhör den delen av befolkningen är varmt välkomna att bidra på andra sätt i stället.
Med detta som bakgrund faller Sverigedemokraternas kritik mot kvinnojourens stadgar om att endast kvinnor får delta platt. Könsdiskriminering är ingenting som är önskvärt eller positivt, men det finns tillfällen då det är motiverat. Här har vi ett sådant. Det rycker dessutom rejält i de sarkastiska smilbanden av att se SD:s formulering om att kvinnojouren inte har ”rätt värderingar”.
Avslutningsvis vore det önskvärt att Motala kvinnojour kunde upphöra av egen fri vilja. Det skulle nämligen betyda att mäns våld mot kvinnor har upphört, men det är tyvärr för mycket att önska på länge. Väldigt länge.
Tobias Josefsson