”Sänk politikernas löner” är en relativt vanligt förekommande respons från kritiker när kommunernas knackiga ekonomi diskuteras. Det är dock ett exempel på kortsiktigt symboltänkande. En sänkning av politikerarvoden skulle nämligen inte ge någon nämnvärd besparing, då det är ytterst få individer som lever på politiken. I stället är de flesta aktiva fritidspolitiker som får en i det närmaste symbolisk slant för sitt nedlagda arbete.
Därtill bör man också ställa sig frågan vad en sänkning av ersättningarna till heltidspolitiker skulle innebära. Dessa människor som engagerar sig för samhället och väljer att ta på sig ett stort ansvar för det lokala gör det högst sannolikt inte för pengarnas skull. Den som är ute efter att tjäna lätta pengar hittar utan problem betydligt enklare branscher att ge sig in i. Var så säker.
Effekten skulle snarare bli att kompetenta och engagerade politiker riskerar att leta sig någon annanstans. Visst är det så att ersättningar på över 60 000 kronor i månaden som en heltidsarvoderad kommunpolitiker kan få är ganska mycket pengar, men samtidigt är det inte ens i närheten av vad motsvarande ansvarspost skulle ge betalt i företagsvärlden.
Motala kommun omsätter ungefär två och en halv miljard varje år och har tusentals anställda. Är det någon som på fullt allvar tror att en heltidsarbetande, och mer därtill, styrelseordförande i ett bolag som omsätter sådana summor skulle acceptera en ersättning på 60 000 kronor i månaden? Den vägen att spara pengar är alltså stängd.
Det motsäger dock inte det faktum att de ledande politikerna måste bli bättre på att kommunicera sina budskap. De beslut som måste tas är många gånger väldigt tuffa att ta, särskilt när det gäller att ställa olika nödvändiga åtgärder mot varandra och att ställa olika grupper av behövande människor mot varandra.
Just därför blir det så oerhört viktigt att politikerna kan förklara varför man väljer att agera på ett visst sätt och vad alternativet hade varit. Låt säga att ett beslut fattas om att lägga ner en viss verksamhet eller att sänka ambitionsnivån för den. Det kommer generellt inte att vara ett populärt beslut, vilket gör att det blir ännu viktigare att tydligt förklara vad alternativet hade varit.
Vilka andra åtgärder var aktuella? Vilka människor hade drabbats av dem? Hur? Vad hade det fått för konsekvenser på kort och på lång sikt? Detta är avvägningar som politiker måste göra utifrån de olika alternativ som läggs på bordet. Det är dock sällan som allmänheten får ta del av de andra alternativen, vilket gör att det blir svårt att förstå varför politikerna beslutar som de gör.
Över till någonting helt annat som avslutning. Det är nämligen mycket ironiskt att se de återkommande annonskampanjerna från IP-Only på hemsidor som på olika sätt är relaterade till Östergötland och Motala kommun. Budskapet är att fibernät är viktigt för demokratin och att fiber nu byggs ut på landsbygden. Det känns mer som ett slag i ansiktet på redan hårt drabbade konsumenter än ett positivt budskap som förbättrar bolagets aura.