Ledare Ena stunden beskrev världen dem som ekonomiska och demokratiska framgångssagor. I nästa ögonblick förvånades den av en ny politisk kurs. På senare år har väljare i länder som Ungern och Slovakien valt nationalistiskt inriktade regeringar av skäl västeuropeiska bedömare haft svårt att ringa in.

Den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev har beskrivit utvecklingen som en populistisk rekyl där nationer och regioner fått större betydelse för identiteten. En röst på dessa ledare blev en röst på tillhörighet i en tid där stora grupper flyttat ifrån den egna platsen.

I Polen symboliseras denna utveckling av Pis (Lag och rättvisa) och deras starka högerkonservativa regering. Men kanske väntar skiften igen: Ett nytt vänstermittenparti, Wiosna (Vår), har på kort tid blivit det tredje största i opinionsmätningarna inför höstens val.

Wiosnas framfart väcker både hopp och farhågor från tidigare polska val. Nya partier har kommit och gått. 2011 sattes stora förhoppningar bland liberala bedömare till Palikotrörelsen, ett sekulärt uppstickarparti som efter en lyckad valrörelse snart försvagades av inre slitningar. Ett liknande öde mötte senare en kollapsande polsk vänsterallians.

Samtidigt förlorade Medborgarplattformen, Polens andra maktspelare, valet 2015 och har sedan dess haft svårt att hävda sig annat än hos urbana kärnväljare. Senast under lokalvalen i höstas lyckades inget av Polens två stora partier imponera.

Nu väntar tre nya viktiga val för Polens framtid: Först till Europaparlamentet, sedan till det egna parlamentet i höst och till sist presidentvalet 2020. De två stora partierna hålls fortfarande samman av politiker som hängt i sedan Berlinmurens fall. Yngre politiker i mindre partier hoppas nu rita om den polska politiska kartan. Något av dem väntas bli tungan på vågen för nästa regering.

Valen infaller i ett splittrat land. Å ena sidan den goda ekonomiska utvecklingen efter EU-inträdet: Warszawa växer, inte minst till följd av en IT-sektor i världsklass. Samtidigt regerar Pis med en våldsamt nationalistisk politik som urholkar landets demokratiska institutioner.

Röster har höjts för att den polska oppositionen ska enas med att som enda mål avsätta regeringen. En annan väg provas nu under Polens supervalår. Wiosna är minst lika intresserade av att kritisera sina konkurrenter. Rätt utfört kan utvecklingen flytta politiken till andra konfliktytor än de Pis kom till makten genom. Regeringens familje- och arbetsmarknadspolitik har varit populär på den polska landsbygden men har samtidigt bromsat jämställdhet och ekonomisk modernisering. Alternativ till detta kommer nu att finnas både till höger och till vänster. Inom oppositionen finns även potential för en mer liberal sexualpolitik såväl som ett frö till en grön kritik av den stora kolbrytningen.

Mycket är ovisst i ett snabbrörligt politiskt läge. Men resultatet av de polska valen bör följas noggrant av dem som inte vill förvånas av utvecklingen i Europa igen. (Liberala nyhetsbyrån)