I en ledare i MVT reflekterades det nyligen kring hur pass lite det i praktiken skulle påverka ekonomin att sänka arvoden för politiskt förtroendevalda. De politiska kostnaderna i en kommun ligger normalt sett på omkring en procent av budgeten och då är det många olika delar som är inräknade i det. Därför är det av ekonomiska skäl inte motiverat att sänka nivåerna på dessa arvoden, men det kan däremot finnas andra anledningar att göra det.
Först är det värt att poängtera att politikerna i fråga definitionsmässigt inte får lön, eftersom de inte är anställda av kommunen. De får i stället arvode, vilket i och för sig nästan är samma sak, men ändå inte riktigt samma sak. Arvoden är i det här sammanhanget hårdare styrda och kopplade till mer flyktiga uppdrag.
Som det tidigare har konstaterats finns det risker med att sänka den ersättning som ges till engagerade människor med stort politiskt ansvar. Ett kompetent kommunalråd med goda ledaregenskaper skulle sannolikt vara mycket intressant för en hög chefsposition inom näringslivet. En sådan post skulle medföra avsevärt högre lön och andra förmåner, i motsats till hur det relativt sett är dåligt betalt i politikens värld.
Att sänka ersättningen skulle därför öka risken att driva dessa engagerade personer att byta bana, eller göra att de inte ens ge sig in i politiken. Det måste finnas en rimlig ersättning för det arbete som läggs ner, annars kommer samhällets institutioner inte att attrahera tillräckligt kompetenta människor.
Samtidigt ska det än en gång konstateras att den som väljer att satsa på en politisk karriär garanterat inte gör det för att bli rik. Åtminstone inte om hen är någorlunda intelligent. Det hårda arbete som krävs och de tuffa beslut som måste fattas är verkligen ingen dans på rosor. Det är lätt för en utomstående att raljera kring och klaga på politikerna, men de som fattar besluten är människor som aktivt ger sin kraft och sitt engagemang för att utveckla samhället.
Det finns alltså inga rimliga skäl att utifrån ekonomi sänka politikernas arvoden, eftersom det ger en mycket marginell effekt på kostnaderna och i stället riskerar att medföra andra negativa effekter. Det är just detta som talar emot det enkla kravet att sänka arvoden för politiker. Kravet blir ofta en symbolisk handling.
Däremot kan det finnas andra syften med att politikerna själva skulle välja att sänka sina arvoden. Att agera på detta sätt skulle nämligen ge väldigt tydliga signaler till omvärlden om att politikerna bidrar på sitt håll. Att de är beredda att vara med och göra uppoffringar. Det kan definitivt öka trovärdigheten när allt hårdare krav ställs på olika verksamheter att hitta både effektiviseringar och besparingar.
Generellt är det få partier, främst Vänsterpartiet, som har valt att i praktiken agera kring sänkta arvoden. Det är inte helt osannolikt att de kommer att få sällskap framöver i sin kamp, även om motiven bakom sänkningarna kommer att se annorlunda ut för andra partier. Frågan är vilket eller vilka andra partier som kommer att hoppa på sänkningståget först.
Tobias Josefsson