Sveriges ekonomi går som tåget men många blir kvar på perrongen. Den som aldrig kan arbeta tvingas leva i livslång fattigdom. Ersättningen från socialförsäkringen når inte ens upp till 10 000 kronor före skatt i månaden.
Människor som har så omfattande funktionsnedsättningar att de inte kan få ett lönearbete, får sin försörjning genom socialförsäkringen. Upp till 29 års ålder får man aktivitetsersättning och från 30 års ålder kan man få sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension.
Den som aldrig haft en vanlig lön får den lägsta ersättningsnivån, som kallas garantinivå. Garantiersättningen kan idag bli som högst 9 290 kronor per månad före skatt. I höstas aviserade regeringen en höjning av garantinivån på 300 kronor, men inkomsten når ändå inte upp ens till 10 000 kronor. I dag lever 169 000 personer i Sverige (95 000 kvinnor och 74 000 män) med ersättning på den här nivån.
Ersättningsnivån för de som inte kan arbeta har i princip stått stilla under 20 år.
74 procent av de som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning har också bostadstillägg. Trots den senaste höjningen kan man få max 5 600 kronor i bostadstillägg per månad och en fjärdedel av de som har bostadstillägg har en boendekostnad som överstiger taket. Möjligheten att välja var man vill bo är starkt begränsad för den som lever med en funktionsnedsättning. Har man dessutom behov av särskilt boende som innefattar någon typ av service, är hyran i regel långt högre än motsvarande bostäder med samma yta.
Den som har en funktionsnedsättning har ofta större utgifter än andra på grund av färdtjänst, rehabilitering, hjälpmedel, läkemedel eller tandvård.
De som lever med garantiersättningen som enda försörjning har följaktligen inga ekonomiska marginaler. Vid en jämförelse med Konsumentverkets beräkningar för 2018 går en 25-årig man med aktivitetsersättning, cirka 3 500 kronor back varje månad.
I praktiken är det många som försörjs av sina anhöriga. Familjens försörjning kan bli livslång och det uppstår problem när arv ska skiftas eftersom flera av de ekonomiska stöden förutsätter att mottagaren inte har några egna tillgångar. I praktiken är människor i den här situationen därmed undantagna både äganderätt och arvsrätt.
Rätten till en god försörjning handlar inte bara om det lägsta ekonomiska skyddsnätet, utan också om möjligheterna att leva ett gott liv. Dagens socialförsäkring ger inte tillräckligt skydd för de som aldrig kan jobba. En av välfärdens grundprinciper – att den som lever med en funktionsnedsättning inte ska drabbas av fattigdom – upprätthålls inte.
Funktionsrätt Östergötland ger i vår artikel därför våra politiska partier i uppdrag att inför valet vässa sin politik och presentera förslag som innebär
- att garantinivån i socialförsäkringen återställs till nivåerna för rådande lägsta avtalade löner på arbetsmarknaden och indexregleras mot den allmänna löneutvecklingen.
- att personer med funktionsnedsättning får ett lagstadgat skydd för en miniminivå av disponibel inkomst när samtliga inkomster och utgifter vägts samman.
- att äganderätten säkerställs även för de som aldrig kan jobba. Arv, gåvor, tillfälliga försäkringsersättningar eller andra oväntade inkomster ska inte påverka stöden för att klara den dagliga livsföringen.
Agneta Lindqvist
ordförande, Funktionsrätt Östergötland
Anna Paulsen
ordförande, Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland
Elisabeth Ingvarsson
ordförande, Föreningen Utvecklingsstörda barn ungdomar och vuxna i Östergötland
Anita Rinman
ordförande, Riksförbundet Social och mental hälsa Östergötland
Jan Myrman
ordförande Rörelsehindrade barn, ungdomar och vuxna i Östergötland