De pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA väcker starka känslor. Det märktes inte minst när Europaparlamentet i juni antog en resolution om avtalet, som kallas TTIP. Det märks också på många håll inom den svenska debatten. Amerika tycks vara något otäckt och skrämmande, som vi ska ha så lite som möjligt att göra med. Något som är lika märkligt som historielöst, med tanke på att det var europeiska utvandrare – inte minst från Sverige – som byggde upp det stora landet i väster och att ingen annan del av världen har så mycket gemensamt med Europa. Vissa tycks också ha väldigt lätt för att glömma att USA två gånger har räddat Europa från sig självt under 1900-talet, under de världskrig som faktiskt startade som europeiska ”inbördeskrig”, och räddat oss från såväl nazismen som kommunismen.
Från vänsterhåll hörs kritik mot att avtalet skulle sätta storföretagens vinster före demokratin, och att våra europeiska värderingar och våra standarder om miljö, djurskydd och folkhälsa sätts på spel. Men nog är väl även USA en demokrati? Nog delar vi väl samma grundläggande, västerländska värderingar om fri- och rättigheter? Och nog är väl även amerikanska medborgare och konsumenter lika oroliga som vi för den mat som vi stoppar i oss? På samma sätt som vi är rädda för hormonkött och klordoppade kycklingar, så är amerikanarna rädda för galna kor och dioxinnivåerna i Europa. På samma sätt som i Europa så växer nu insikten i USA om att man – precis som sker i många EU-länder i dag – använder antibiotika på ett sätt som hotar både folkhälsan, djurhälsan och miljön. Och till en demokrati hör väl också medborgarens rätt att inte välja sin regering utan också vilken kyckling som han väljer att äta?
När det gäller antibiotikan inom djurhållningen, så är Sverige ett föregångsland. Medan många bönder i andra länder använder antibiotika som ett ”paraply” för att maskera en dålig djurhållning, så fällde våra svenska bönder ihop det paraplyet för 30 år sedan. När nu problemet med antibiotikaresistensen rankas som ett av de största globala hoten mot vår hälsa, så kanske våra svenska bönders stålbad äntligen kan börja betala sig. I takt med att allt fler amerikanska företag och konsumenter ställer djurskyddskrav, så ökar möjligheterna för Sverige att exportera köttet dit. Men det förutsätter förstås att handeln med USA underlättas.
Ett frihandelsavtal med USA skulle därför stärka den svenska landsbygden, och dess småföretag, väsentligt. Och de som med näbbar och klor slåss emot ett sådant frihandelsavtal måste ställa sig frågan vad som egentligen är alternativet. Om vi avstår från att bygga broar mellan två västerländska demokratier, som skulle stärka ekonomin på båda sidor av Atlanten, så står inte världen stilla för det. Tvärtom står länder som Kina beredda att ta över, och ingen kan väl påstå att kinesiska värderingar om mänskliga rättigheter, demokrati och miljö är mer lika våra än vad de amerikanska är?