Nyligen lade regeringen fram sina ”87 punkter” som sammanfattningsvis syftar till att lindra krisen för Sveriges mjölkbönder. Jag antar att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och hans medarbetare anstränger sig och att de har de bästa intentioner, men efter att ha tagit del av dokumentet är siffran 87 det enda jag är imponerad av. Det allra mesta handlar om ytterst symboliska åtgärder eller om sådant som egentligen inte är regeringens ansvar.
Departementets åtgärdslista genomsyras bland annat av uppfattningen att svenska mjölkbönder hyser en längtan att skuldsätta sig ännu mera. Denna uppfattning är felaktig. Lånegarantier, tillgång till ”riskkapital” och dylikt är endast acceptabla åtgärder i kombination med en konkret och verklighetsförankrad plan för hur branschens konkurrenskraft ska kunna stärkas.
Av departementets analys framgår att svenska mjölkproducenter har något sämre produktivitet än sina konkurrenter. Detta borde te sig självklart, för om sjuklöverns politiker, inför högre skatter än i konkurrentländerna och därtill ett regelverk som är mer kostsamt att följa så är det detta som blir följden. Intentionen är som sagt säkert god, men att under rådande förhållanden föreslå ekonomisk rådgivning och assistans med ”management” tas förmodligen inte särskilt väl upp av mjölkbönderna själva. De är redan pressade till det yttersta i fråga om effektivitet, långa arbetsdagar och minimering av kostnader.
Regeringen talar mycket om att svenska produkter ska exporteras. Det vore förstås bra, men även på den internationella marknaden måste man ha rimliga produktionskostnader att falla tillbaka på och någon plan för detta har inte regeringen.
Vi i Sverigedemokraterna har bland annat budgeterat för sänkt dieselskatt och sänkta avgifter för småföretag, konkreta åtgärder som faktiskt gör ekonomisk skillnad. I höstbudgeten kommer vi att utöka dessa åtgärder till ett brett program som generellt syftar till att öka Sveriges självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel. Det handlar egentligen inte om att ”gynna” den svenska näringen, snarare om att ge svenska bönder en chans att konkurrera på lika villkor samtidigt som vi bevarar våra höga ambitioner vad gäller miljö och djurvälfärd.
Sverigedemokraterna är det mest landsbygdvänliga partiet. Och vår strävan för en levande och livskraftig landsbygd fortsätter även efter att kamerorna slagits av och allmänheten vänder blicken mot något annat.