Flera debattörer har på senaste tiden fått mycket luft och låter som en gammal skiva som hakat upp sig. De upprepar sanningen om djuruppfödningens problem. Flera debattörer har tydligen numera uppgraderat sig även till att propagera för ett korståg mot mjölk och mejeriprodukter.
Vad den enskilda människan ska göra för kostval lägger inte LRF någon värdering i. Vi kan ställa upp på att vi i Västvärlden och även Sverige, äter för mycket rött kött. I ivern och hetsen att minska konsumtion av kött och mejeriprodukter märker vi dessvärre hur debatten och enskilda konsumenter har svårt att skilja på vad som är bättre och sämre produkter. När dessutom havredryck marknadsförs på bekostnad av vanlig komjölk, som framställs som mycket negativ, måste konsumenten få nyanserad information. Det blir lika illa som när ekologisk mat marknadsförs på bekostnad av all ”icke ekologisk” mat, när verkligheten i själva verket är mera komplex än så.
Havremjölk är en alldeles utmärkt produkt i sig, om man gör den på havre som har växt på svenska fält i slättlandskapet. Det är just där som debattörer som till exempel Jonas Paulsson, Köttfri måndag, uppenbarligen inte befinner sig i samma verklighet som Sveriges och Östergötlands bönder. Av Sveriges cirka 3 miljoner hektar jordbruksmark är cirka hälften sådan mark som man har svårare att odla havre, annan spannmål eller grönsaker på. Den utgörs nämligen av våra artrika naturbetesmarker och alla våra små oregelbundna fält i skogs- och mellanbygd. Här gör skador från vilda djur, skuggeffekter från skogen och ojämna jordar på svårbrukade fält att spannmål och grönsaker är mycket svåra, för att inte säga omöjliga att odla. Vall – gräsodling – är det bästa och mest lämpliga för att hålla dessa marker och landskapet öppet. Samma förhållande gäller för östgötskt vidkommande. Trots att vi har en stor östgötaslätt och mycket öppna fält, är hälften av vår jordbruksmark beroende av gräsätarna för att hållas öppen. En svensk mjölkko äter cirka 7000 kg foder per år. Av dessa är cirka 350 kg protein, varav en del är importerat, men långt ifrån allt. Det mesta fodret har således växt i kossans närhet och bidragit till att det landskapet gett oss mat. En stor del av det foder idisslarna äter har dessutom bundit mycket CO2, vilket minskar djurens klimatpåverkan väsentligt.
Välkommen till bondens verklighet. Färre djur i Sverige kan inte ersättas av grönsaksodling eller andra grödor för humankonsumtion, utan leder till igenväxning av landskapet. Dessutom ger djuren oss gödsel – en nödvändighet för att utveckla det ekologiska lantbruket.
Just därför är LRF emot köttskatt som blivit senaste modet i proffstyckarled. En köttskatt kan inte utformas så att den gynnar rätt kött, för vad är rätt kött? Klimatsmart svenskt kycklingkött eller kött från naturbetesdjur som har lite högre klimatbelastning, men som bidrar till en rad andra miljömål? Jag skulle bli förvånad om ens Paulsson m.fl. vill äta gräs, och det är därför våra kossor och får är så bra. De omvandlar det gräset och den marken som vi inte kan använda till humangrödor, håller landskapet öppet och ger oss mat. Om man sedan inte vill äta den maten utan väljer äta något som växt i ett slättlandskap på andra sidan jordklotet är upp till var och en!
regionordförande LRF Östergötland