Det är verkligen trevligt – fast inte särskilt vanligt – att upptäcka att vänsterpolitik är så pass bra att borgerliga företrädare vill göra den till sin – och också driver på för att den ska genomföras snabbt. Så är det uppenbarligen med frågan om fria arbetskläder för förskolepersonal, en fråga som väcktes 2013 i kommunfullmäktige, dels av en socialdemokratisk motion (Rosemarie Karlsson och Gunnel Jarméus) dels av en vänsterpartistisk interpellation (Solveig Hansén). Alltså varken av Kristdemokraterna eller av något annat av Allianspartierna.
Nu går personalnämndens andre vice ordförande – Jan Gyllenhammar (KD) ut och markerar – nästintill lovar – att detta ska införas omgående. Detta är förstås både sympatiskt och också önskvärt, men jag tror att bildningsnämnden och förskolorna själva har ännu bättre förutsättningar att bedöma både tempo och metod för detta. I varje fall är det där som verksamhetsansvaret ligger.
Behovet av arbetskläder för förskolans personal är alldeles tydligt och tämligen självklart, vilket många lätt kan konstatera. Inte minst om man dessutom vet att de allra flesta män som arbetar i fysiskt slitsamma miljöer har skyddskläder. Alla som på något sätt har varit i närkontakt med småbarn vet hur härligt det kan vara, men också att man kommer i nära kontakt med litet allt möjligt som inte är riktigt så trevligt, snor, smärre uppkastningar, matrester – och kanske ännu värre. Sådant som man inte vill ha med sig hem i sina privata kläder.
Och det är alltför ofta värre än så – smittspridningen förefaller bli ett allt större problem, och vi vet att mycken virus och bakterier samlas och sprids i våra kläder. Fria arbetskläder är således också en viktig fråga om hälsa – både för barn och personal.
Så det var en alldeles enig personalnämnd som nyligen stödde tanken om arbetskläder för förskolepersonalen och rekommenderade bildningsnämnden att gå vidare med detta. Emellertid reserverade sig de borgerliga företrädarna till förmån för ett eget tillägg som går längre och som föreskriver att vissa sorters kläder skall skaffas redan i år och också att detta skall finansieras inom årets budgetram.
Det borgerliga förslaget avvisades eftersom nämndens majoritet ansåg att det måste vara den som faktiskt har vardagsansvaret och också det ekonomiska ansvaret som ska planera för hur och när detta kan införas. Det kan inte vara personalnämndens sak att veta bättre än facknämnden vad som skall inköpas först och hur man skall ordna finansieringen.