I rapporten "Ett urbant tolkningsföreträde. En studie av hur landsbygd skapas i nationell policy.", svarar hon på min inledande fråga...
Staden är norm. I nationella, regionala och kommunala styrdokument befästs normen. Liksom i media.
Utgångspunkten för Rönnblom har varit att studera relationen mellan stad och land i termer av makt. Resultatet visar att staden och stadsborna ofta står som vinnare. Studien visar vidare att landsbygden i flera fall betraktas som besvärlig. Den blir en symbol för problem medan staden per automatik blir en symbol för framgång och utveckling. Stadens problem nämns sällan och medan det finns en förväntan att landsbygdens befolkning själva ska lösa sina problem, finns inte samma förväntningar på stadsbor.
Vidare kan man läsa på Jordbruksverkets hemsida: Stadsnormen är inte bara en nationell företeelse. Aline Kärrbäck skrev sin C-uppsats i samhällsplanering i samarbete med Jordbruksverket under våren 2014. I sin rapport studerade hon sex regionala utvecklingsplaner.
Slutsatsen av mina analyser är att även de regionala utvecklingsplanerna ger uttryck för en maktordning där staden överordnas landsbygden, säger Aline. Tilltron till stadens förmåga att ensamt föra hela regionen framåt är tydlig i planerna. Att städernas tillväxt i flera fall har skett på landsbygdens bekostnad diskuteras däremot inte. Urbaniseringen framstår i grunden som en positiv process som bygger på naturliga och självklara mönster och detta ifrågasätts eller kritiseras inte. Allt är helt enkelt större och därför bättre i städerna, och staden utgör norm för oss alla.
Denna normbildning och upprätthållandet av normen får självklart konsekvenser.
Närpolisen tas bort, distriktssköterskemottagningarna läggs ned, Försäkringkassans lokalkontor…long gone. Kollektivtrafiken ska vi inte tala om. Cykelbanor... Mötesplatser....? Rättmätiga nedprioriteringar av den tärande landsbygden...?
Vi förstår vår samtid utifrån de referensramar vi har. Jag som bor på landsbygden och varje dag ser den stora potential som finns här – i människorna, i vyerna, i jorden och luften – anser ovanstående tanke- och begreppsparadigm som resursslöseri. Stad och land behöver självklart varandras olika kvalitéer. Men om detta synsätt innehas av människor och finns på pränt i styrdokument med inflytande på vår vardag och vår framtid, behöver det synliggöras och bemötas, innan det riskerar att bli en självuppfyllande profetia.Till slut blir vägen från Borghamn till Vadstena faktiskt längre än vägen från Vadstena till Borghamn. För att vi tror det tillräckligt mycket.