Motala kommun tog över vårt privatliv

Motala kommuns hantering av personal och schema ifrågasätts av insändarskribenten.

Motala kommuns hantering av personal och schema ifrågasätts av insändarskribenten.

Foto: Thomas Augustsson

Debatt2025-04-06 19:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att arbeta inom vården är ett fantastiskt arbete och ett som höjer oss som människor, speciellt när det gäller att göra skillnad i många människors liv. 

Det är ett arbete som bär mycket ansvar och om det inte vore för oss, personaler, som mest engagerade för att utföra de dagliga sysslorna, skulle det aldrig gå att utföra det.

Tyvärr värderas inte arbete. I åratal har vi kämpat för att ha en lön som vi kan leva på och inte bara överleva. Och som om det inte vore nog så bestämde vår kommun sig för att styra våra privata liv utan vårt förbunds medgivande.

När vi skrev på vårt anställningsavtal var det känt att vi skulle ha ett obekvämt arbetsschema som innehöll att jobba helger, dag och kväll. Det var dock fortfarande möjligt att förhandla om hur många dagar och kvällar varje individ skulle klara av och kunna anpassa detta "obekvämt schema" för att få rättvis och tillräcklig tid med sin familj.

Det här är över! Vår kommun beslutade tillsammans med HR att nej! Alla vi personaler borde tvingas arbeta i ett blocket system. Det betyder att vi ena veckan bara jobbar dagspass och andra veckan jobbar vi kvällspass, vilket för många innebär att inom en månad, minst två veckor, kommer denna personal inte längre att vara med sin familj. Ej förhandlingsbar!

Och än en gång... om det inte räckte så beslutar vår kommun, utan förbundets medgivande och godkännande, att dela upp semesterperioden i 5 perioder.

Och vet ni vad det betyder? 
Mammor och pappor kommer inte längre att kunna ta semester med sina barn, fruar och män kommer inte längre att kunna planera semester tillsammans. Den enda månaden på 12 månader som vi kunde ha tid med våra nära och kära är över! 

Ta det eller lämna det!

Många kollegor har redan sagt upp sig, andra har bestämt sig för att gå i pension tidigare, andra har drabbats av mycket oro och så vidare.

Min fråga är: När ska förutsättningarna börja bli mer attraktiva så att fler blir intresserade av att arbeta? 
Det är inte så konstigt att tidningarna varje dag rapporterar om bristen på personaler i området.