Tusentals ensamkommande barn och unga lever nu här i Sverige i en hopplös situation. De vet inte om de får stanna, eller hur länge. De fråntas kommunens stöd och skolgång, och förvisas till Migrationsverkets boenden någon annanstans i avvaktan på definitiva beslut. Många riskerar att utvisas tillbaka till krig och oroligheter, där skydd av en stat som kan säkerställa tryggheten saknas och anhöriga ofta är döda eller saknade. Flertalet som definieras som afghanska ungdomar har dessutom haft sin uppväxt i Pakistan eller Iran, eftersom familjerna flytt undan förföljelser och/eller talibanvälde.
Sedan regeringen lade om asylpolitiken har den psykiska ohälsan ökat lavinartat bland de afghanska flyktingungdomarna. Det har rapporterats om ensamkommande som diskuterar självmord i slutna grupper. Vissa har gått från ord till handling. Ett stort antal självmordsförsök har rapporterats, varav flera lyckats ta sina liv.
Den svenska regeringen, och i synnerhet vi i socialdemokratin, står inför ett vägval. Dagens situation är ovärdig och vi vädjar till partikongressen att ompröva flyktingpolitiken. De signaler som regeringen sänt ut handlar om ett hårt samhälle där vi tänker på oss själva och vänder ryggen åt andra. Det är inte vårt samhälle, inte det samhälle vi vill ha.
Alternativet är inte att släppa invandringen fri. Det här gäller en begränsad grupp som kom under en begränsad tid.
Vi vill nu vädja till kongressen:
Se till att avsluta dessa regler om tillfälliga uppehållstillstånd och gör återigen uppehållstillstånden permanenta.
Möjliggör omprövningar av otillräckliga utredningar.
Tillämpa Justitieombudsmannens rekommendationer och barnkonventionen när det gäller åldersbedömningar.
Stoppa alla utvisningar och ”frivilliga” avvisningar tills nytt ställningstagande om säkerhetsläget i Afghanistan kan tas.