Anders Forsberg anklagar LRF för att utestänga SD och räknar upp vinklade argument som bevis. Att välja fakta efter behag skapar inte förtroende. Det gör inte heller den offerroll man tar på sig, som passar dåligt i det här fallet – också.
Det är helt enkelt inte sant att LRF bojkottar partiet. Vi respekterar valresultatet och har så klart informationsutbyte för att påverka politiken så att den gynnar LRFs medlemmar. Det gäller alla partier, vi stänger inte ute någon.
Men när det gäller partier som inte delar värderingar om alla människors lika värde erbjuder vi dem inte någon av våra arenor för att föra ut sitt budskap. Det står oss fritt att bestämma över våra egna mötesplatser. Uppslutningen bakom detta är stor, såväl centralt som i LRFs sjutton regioner.
Forsberg anser att hans parti bäst tillvaratar böndernas intressen. Visst finns det frågor med signalvärde som LRF driver där SD tycker likadant. Men skrapar man på ytan hittar man ett EU-kritiskt parti som verkar tro att man kan förhandla om Sveriges villkor till enbart fördelar. Vilket helt saknar trovärdighet.
Vidare framstår företrädarna som klimatskeptiker som inte anser att bioenergi är något att ha och i stället tror på kärnkraft som lösningen på energiomställningen. LRFs medlemmar ser istället övergången till en biobaserad ekonomi som en affärsmöjlighet och ett sätt att gå mot långsiktig hållbarhet.
Andra radikala förslag från SD handlar om en djurrättsbalk, liknande miljöbalken och en djurskyddspolis. Med tanke på den godtycklighet som redan råder på djurskyddsområdet skulle sådana förslag göra allt annat än att underlätta för ansvarstagande företagare med djur.
Detta är några exempel som visar det tveksamma i att bönder skulle gynnas om SD fick ökat inflytande.
Forsberg avslutar med att fråga vem LRF tjänar. Svaret är enkelt. För att klara framtidens utmaningar behövs en stark bondeorganisation som kan företräda de 172 000 medlemmar som bor och verkar på landsbygden och de företag och organisationer som finns i det gröna näringslivet.