Inget samhĂ€lle kan tolerera massdöd har det skrivits. SvĂ„rt att veta vad rubriksĂ€ttare eller ledarskribenter menar, men i Sverige tolererar vi cirka 90 000 dödsfall per Ă„r. Cirka 270/dag! âMassdödâ eftersom vi alla ska dö.
Coronaepidemin kommer leda till att mÄnga, frÀmst Àldre mÀnniskor med annan sjukdom, kommer dö för tidigt. GenomsnittsÄldern för de som dött har sagts vara 82 Är och i genomsnitt skulle mÀn som blivit 82 Är ha levt ytterligare 3 Är och kvinnor ytterligare 6 Är. För att förhindra dödsfall finns i princip tvÄ alternativ:
Alternativ 1. StÀng ner hela samhÀllet, stÀng skolor, arbetsplatser, inför utegÄngsförbud, isolera sÄ lÄngt det Àr möjligt. Den vÀgen har de flesta lÀnder valt.
Alternativ 2. Isolera de sÄrbara, det vill sÀga gamla Àldre Àn 70 Är och personer med sÀrskild risk (exempelvis pÄgÄende cancerbehandling, svÄr lungsjukdom etc), men lÄt övriga arbeta, gÄ i skolan, röra sig i samhÀllet, handla i affÀrer⊠men med handhygien, avstÄnd, hemma vid sjukdom. Den vÀgen har Sverige delvis valt (trots hÄrd kritik mot FolkhÀlsomyndigheten varför vi inte gör som alla andra).
Medicinskt: Alternativ 2 kommer att kunna leda till att stor del av befolkningen, varav de flesta inte blir nÀmnvÀrt sjuka, blir immuna och epidemin avstannar gradvis. Alternativ 1 stoppar inte upp epidemin utan alla mÄste isoleras till dess vaccin finns, dvs sannolikt 1 Är, minst! (om inte alt 1 dessförinnan kollapsat; kan man ha utegÄngsförbud i ett Är?)
Ekonomiskt: För att förhindra dödsfall i trafiken har 40 miljoner kr/per förhindrat dödsfall diskuterats. Inom sjukvÄrden Àr resurserna inte oÀndliga. Vissa lÀkemedel Àr alltför dyra för att fÄ anvÀndas. Man diskuterar siffror som 1 miljon kr/levnadsÄr med kvalité. Det kan lÄta cyniskt men prioriteringar görs redan i vanliga fall.
Anta (gissning) att 3 000 personer dör av coronasmittan, 2 000 mÀn och 1 000 kvinnor, i genomsnittsÄldern 80 Är (som i Italien). DÄ skulle vi förlora cirka 15 000 levnadsÄr som vi hoppas skulle haft god kvalité (fastÀn de flesta som dör har annan underliggande sjukdom). Med en miljon per levnadsÄr, som redan fÄtt ett lÄngt liv, blir det 15 miljarder.
Redan nu talas om att satsa flera hundra miljarder för att hÄlla samhÀllet igÄng. StÀnger vi ner samhÀllet sÄ talar vi om ekonomiska förluster pÄ tusentals miljarder. Antalet dödsfall pga samhÀllskris riskerar att öka (!) med tusentals pÄ grund av psykisk sjukdom, hjÀrtkÀrlsjukdom, cancer, diabetes osv. Och de Àr inte 80 Är!
StĂ€ng inte samhĂ€llet! Det vore medicinskt och ekonomiskt oförsvarligt. Ăppna istĂ€llet gymnasierna snart. Men strĂ€ng isolering av alla Ă€ldre Ă€n 70 Ă„r och Ă€ven sĂ„rbara yngre.
Skapa förutsÀttningar för dem att hÄllas isolerade med bÀttre organisation i ÀldrevÄrden (minimera antalet personer som sköter en gammal!), hjÀlp med mat- och medicinleveranser till isolerade, strikt kontroll av hygien för personal i ÀldrevÄrden.
Prioritera testning av den personalen, vid sidan av sjukvÄrdspersonal, och sÄ snart det finns testmöjligheter bredare testning, och lÄt de som hunnit bli immuna snarast fÄr viktiga uppgifter.
Johnny Ludvigsson, överlÀkare och senior professor