Regeringen tycks sedan tillträdet i höstas ha slagit någon form av rekord i antal löftesbrott. I valrörelsen lovade man ett flertal saker som efter valdagen inte visade sig stämma. Det gäller Förbifart Stockholm, Bromma flygplats, bensinskatten, rot-avdraget, överskottsmålet och mycket annat. Regeringens budgetförslag summeras därför som ett av svikna löften och höjda skatter.
Eftersom man låtit statens utgifter skena okontrollerat befinner man sig nu i en mycket prekär situation. Inom utgiftsområdena migration och integration har utgifterna ökat med närmre 20 miljarder bara sedan i höstas, till totalt 173 miljarder för innevarande budgetperiod.
För att ha råd med detta höjer regeringen skatter och gör inskränkningar i populära reformer som rut- och rot-avdraget. Att dessa reformer därtill är i princip helt självfinansierande gör åtstramningarna än mer märkliga och det tycks vara av rent ideologisk karaktär snarare än omtanke om statsfinanserna.
Det är också detta ideologiska perspektiv som låtit regeringen föreslå skattehöjningar på exempelvis det populära investeringssparkontot. Denna för privatpersoner förmånliga sparform angriper man i ren illvilja med en straffskatt. Om vanliga medborgare fick möjligheten att bygga upp en egen sparbuffert skulle man bli mindre beroende av staten, vilket inte rimmar väl med en socialistisk doktrin.
Väsentliga skattehöjningar är också att vänta för de som bor och verkar på landsbygden och som är beroende av att ta bilen till och från jobbet, i och med höjningen av bensinskatten. Den höjda energiskatten försämrar konkurrenskraften för svensk industri och riskerar i värsta fall att driva företag ut ur Sverige, med förlust av jobb, skatteintäkter och tillväxt som följd. I ljuset av detta blir regeringens tal om industri och innovation motsägelsefullt, när man ger med ena handen, men tar tillbaka mångdubbelt med den andra. Man slår mot näringslivet och i förlängningen mot välfärden.
Industrin betyder oerhört mycket för det svenska samhället. Den svenska industrin sysselsätter 650 000 personer och ytterligare 350 000 personer i den industrinära tjänstesektorn. Sverigedemokraternas vårbudgetmotion kommer till allra största del fokusera just på industrins villkor. Vi ser över skattesystem, kompetensförsörjning, energibehov, infrastruktur och lagstiftning, utifrån förutsättningen att industrin sysselsätter såväl högkvalificerad spetskompetens som mindre kvalificerade tjänstejobb.
Förbättrade villkor för industrin medför bättre förutsättningar för alla grupper i samhället, vare sig man är hög- eller lågutbildad, man eller kvinna, ung eller gammal, landsbo eller stadsbo, inrikes- eller utrikes född. Medan många politiker ser den industriella eran som passé menar Sverigedemokraterna att det är här morgondagens arbetstillfällen kommer att skapas.