Som beskrivits i tidigare insändare planeras en utbyggnad av Karlsby vattentäkt och inrättande av vattenskyddsområde. Ärendet har pågått i 14 år till höga kostnader och ligger nu i mark- och miljödomstolen och beräknas pågå i ytterligare minst 5 år.
Den beräknade kostnaden för utredningsarbete, parternas ombudskostnader mm i ärendet beräknas till 5-10 miljoner kronor som skall betalas av kommunen. Därtill kommer kostnad för ny brunn och utbyggt vattenverk för framtida volymökning som uppskattas till 5 miljoner kronor.
För Karlsby gård blir konsekvensen att den inte kan brukas och baserat på värderingar kommer intrångsersättning i storleksordningen 12,5 miljoner kronor inklusive expropriationspåslag om 25 procent att yrkas.
Sammantaget kan kostnaderna som skall betalas av kommunen komma att uppgå till 22-27 miljoner kronor. Angivna kostnader ovan baseras på uppgifter i kommunens utredningar samt från advokater och värderingsmän.
Enligt gällande lagbestämmelser skall alternativa lösningar utredas. Detta har inte skett på seriöst sätt och det har tydligt framgått att man inte vill ha någon alternativ lösning. Den enda åtgärd som vidtagits är två provtagningar nära toppen av en stor höjd med minimalt tillrinningsområde. Som kunde förväntas fanns ej vatten i tillräcklig mängd.
Det alternativ som förordats av tidigare tekniska chefen är anslutning till Motalas vattennät vilket har avvisats. För att försörja byarna runt Salstern, som kommunen har lagstadgad skyldighet till, måste man under alla omständigheter dra ledning till en punkt 3 km från Motalas vattennät.
Kostnaden för att binda samman näten beräknas till 3 miljoner kronor och man kan då utnyttja Vätterns vatten utan risk för gifter från skogsplantskolan. Den lösning som man nu arbetar för beräknas som framgår ovan uppgå till 22-27 miljoner kronor och är förenat med påtaglig giftrisk vid utbyggnad.
Det föreligger inget lagligt krav på vattenskyddsområde. Det vatten som nu pumpas påverkas inte av betesdjur. Vattenskyddsområdets regler förbjuder bete trots att ett stort antal nötkreatur tidigare betat nära brunnen utan att negativa konsekvenser kunnat konstateras. Kommande regeländringar för vattenskydd och regler för avloppshantering medför möjligheter till andra framtida lösningar av vattenfrågan i ett större och mera rationellt sammanhang.
Det är anmärkningsvärt att ett icke nödvändigt projekt tillåts att drivas, med de stora ekonomiska konsekvenser som beskrivits, i det läge med ekonomiska sparbeting som råder i kommunen. Inte ens argumentet att skydda dricksvattenkvaliteten håller då man för framtiden etablerar sig vid ett giftområde.
Det har i tidigare kommunala projekt efterlysts ”ordentliga kalkyler”. Nu kan man ställa sig frågan om man inte kan eller inte vill räkna i Motala kommun?
Reinhold Berglund